Johan Wiland - radar upp nollorna

Men när den här intervjun görs är det dagen efter en förlustmatch, 0-1 hemma mot Gefle och Johan Wiland har därmed släppt in sitt fjärde allsvenska mål för säsongen.
Är du en dålig förlorare?
- Jag var det mer förr. Med dagens tuffa spelprogram gäller det lägga det som varit bakom sig och i stället blicka framåt, men visst är det trist att släppa in mål och förlora…
Och mot Gefle var det förre klubbkompisen Hasse Berggren som nätade?
- Ja, det är riktigt. Hasse behöver inte många chanser för att sätta dit dem. Det visste vi, men den här gången hjälpte det inte. Vi hade bollen, men de gjorde målet. Ibland är fotboll inte helt logisk.
Om vi håller oss till dina tre tidigare insläppta mål i år, hur minns du dem?
- Det första kom i premiären borta mot GAIS. Vi ledde med 1-0 när Fredrik Lundgren kvitterade i 89:e minuten från nära håll efter ett inlägg och lite flipperspel. Jag hann inte ut med handen. Trist mål då man alltid vill vinna en premiär.
- Det andra kom i tredje omgången borta mot Malmö FF då Guillermo Molins kvitterade redan efter en dryg halvtimma. Jag kom ut för att plocka ner bollen, halkade och fick inte grepp och jag tror bollen touchade någon på väg in i mål. Det målet får jag ta på mig.
- Det tredje kom i femte omgången borta mot Ljungskile. Martin Smedberg gjorde matchens enda mål med bara några minuter kvar att spela efter ett inlägg och en tilltrasslad situation inne i straffområdet. Jag kunde kanske läst inkastet bättre…
Fyra insläppta mål på 13 matcher innebär alltså att Johan hållit nollan i nio matcher. Vilken prestation!
Hur viktigt är det att hålla nollan?
- Det beror på. Att ha hållit nollan behöver ju inte betyda att man räddat sitt lag från förlust, däremot kanske det döljer sig en kanoninsats från målvaktens sida vid en 3-1-seger, men att hålla nollan är så klart det bästa en målvakt kan göra.
Vilken av årets nio allsvenska nollor skattar du högst?
- När vi vann med 2-0 mot Djurgården borta i första matchen efter EM-uppehållet och även 2-0-matchen borta mot Trelleborg. Då kände jag mig verkligen delaktig i segrarna och att ha hållit nollan.
Din allra bästa säsong då?
- 2006, när vi vann guldet, speciellt på hösten. Årets säsong har ju heller inte varit så tokig, säger Johan, som gjorde allsvensk debut för sitt Elfsborg 2000 då han och Anders Bogsjö gjorde nästan lika många matcher.
Sedan 2001 har John varit Elfsborgs första val och stått i princip samtliga matcher, om det inte varit för en skada och två utvisningar.
- Utvisningarna kom 2002 och då var jag avstängd i två matcher, skadan kom 2005. Jag bröt underarmen efter en duell med Malmös Peter Abelsson och efter elva matcher var det gips och rehab som gällde resten av den säsongen. Som väl var kom jag tillbaka och fick uppleva det härliga guldåret 2006.
Johan Wiland kom till Elfsborg från Rydboholms SK 1997 och har kontrakt med Boråsklubben till 2012. Han bor i en villa i Sjömarken tillsammans med Mia, två katter och en hund och det hörs på honom att han trivs med livet - både på och utanför plan.
- Elfsborg är klubben i mitt hjärta och jag är fokuserad på mitt jobb där och gör jag det riktigt bra kanske det leder till ett proffskontrakt i utlandet, funderar den 27-årige målvakten.
I landslaget är debuten avklarad med tre så kallade vinterturneringar, och nyligen fanns han med i EM-truppen bakom Andreas Isaksson och Rami Shaban.
Vad gör en tredjemålvakt i ett EM?
- Man njuter av situationen och är glad och stolt över att få uppleva ett stort mästerskap. Då jag inte matchade på en månad tränade jag desto hårdare och jag tycker EM-tiden var helt fantastisk.
Vann rätt land?
- Jag tippade Holland, men svarar ja på din fråga.
Och Sveriges insats då?
- Klart godkänd. Vi var bra mot Grekland, borde ha fått 1-1 mot blivande mästarna Spanien och kom fel in i matchen mot ett för dagen mera spelskickligt Ryssland.
Så du vill fortsätta i landslaget?
- Mer än gärna.
Någon förebild som målvakt?
- Inte som ung, för då ville jag bli utespelare och gillade Thomas Brolin, men jag är imponerad av målvakter som Buffon och van der Sar.
Men du blev ändå målvakt?
- Det ligger nog lite i släkten. Pappa var målvakt och farbror Ove har spelat med Elfsborg i Allsvenskan och sen får jag väl skylla lite på min fyra år äldre bror Daniel och hans kompisar, för när de kickade boll hemma på tomten och jag ville vara med, var det på det villkoret att jag stod i mål…och det klart man ville vara med sin storebror.
Varför har du nummer 30 i Elfsborg?
- När jag kom till Elfsborg blev jag tredjemålvakt bakom Anders Bogsjö (1) och Niklas Johansson (12) och fick nummer 30 och jag har behållit numret sedan dess.
Säger Elfsborgs nummer ett och i nuläget landslagets nummer två.