Thylin: efter fem första omgångarna

Jiloan Hamad (t.h) och spelare i Hammarby.

Ett par reflektioner efter Allsvenskans fem första omgångar: Hammarby och Jiloan Hamad är bäst i stan och hela serien. Är det dags att omvärdera Bajen? Malmö FF började spela en direkt och aggressiv fotboll. Är det omodernt?

Jag hade ett trevligt samtal med förre landslagsmålvakten Lasse Eriksson under den allsvenska upptaktsträffen för en månad sedan. När Lasse fick syn på förbundsordföranden Karl-Erik Nilsson ropade han:
- Vem stod i mål när Hammarby slog Öis och blev svenska mästare 2001?

Stefan ThylinKarl-Erik kontrade:
- Vem var domare?

Lasse:
- Vem var tränare i Öis?

Rätt svar på herrarnas frågor: Lasse Eriksson, Karl-Erik Nilsson och Erik Hamrén.

Jag vill tillägga: minns ni vem som gjorde Hammarbys tredje mål mot Öis?
Svar: Kennedy Bakircioglu.

Han är fortfarande aktuell, 17 år efter den där historiska matchen. Det återstår att se om han får avsluta sin karriär med ytterligare ett SM-guld, men Hammarby har onekligen inlett säsongen på ett imponerande sätt.

Söderstadion den 21 oktober 2001, ett kokande publikhav, luften full av förväntningar och nervositet. Jeffrey Aubynn gav Öis ledningen; Andreas Hermansson kvitterade till 1-1; Jonas Stark gjorde 2-1 och Kennedy Bakicioglu 3-1. Christian Hemberg reducerade till 3-2 och slutminuterna blev påfrestande för alla Bajenfans, men efter en räddning av Lasse Eriksson på stopptid bröt jublet ut. Hammarby var svenska mästare för första och – hittills – enda gången och Sören Cratz kunde titulera sig guldtränare.

I mästartruppen fanns spelare som Hans Eskilsson, Patrik Gerrbrandt, Peter Markstedt, Christer Fürsth och Süleyman Sleyman.

I år heter de Jiloan Hamad, Johan Wiland, Björn Paulsson, Imad Khalili, Muamer Tankovic, Pa Dibba, Nikola Djurdjic och Erkan Zengin, för att nu nämna några av serieledarna. Hammarby betraktades inte ens som en intressant outsider före den allsvenska premiären, men vad säger vi i dag? Är det dags att fullständigt omvärdera laget?

Det är förstås alldeles för tidigt att ge ett bestämt svar på den frågan, men resultaten är respektingivande: Sirius (h) 3-1, IFK Göteborg (b) 2-1, Brommapojkarna (h) 4-0, IFK Norrköping (h) 2-1 och Häcken (b) 2-2.

Många grönvita har varit bra under den här perioden. Bäst av alla – Jiloan Hamad. Enligt min uppfattning Allsvenskans bäste spelare för närvarande, kanske en man för Janne Anderssons VM-trupp.

Playmaker och målskytt, snabb i både fötter och tanke, en teknisk och kreativ grovarbetare som ser möjligheter där andra ser problem. Fem mål och två assists, redan.

Stefan Billborn saknar inte alternativ när han ska ta ut startelvan. Nikola Djurjic gjorde båda målen mot Häcken och Erkan Zengin kan kanske bli en tillgång, nu när han äntligen är spelklar.

Hammarby har två derbyn att avverka före VM-uppehållet: Djurgården på söndag och AIK den 20 maj. Bäst i stan och serien även efter de två matcherna?

Malmös inledning

Storfavoriten Malmö FF har inte imponerat, men tog i alla fall tre efterlängtade poäng mot Brommapojkarna. Jag smålog när jag läste en kommentar av Sören Rieks i Expressen:

- Nu var vi raka och attackerade mer. Det har varit för mycket bollflytteri och vi har inte skapat speciellt många chanser i de senaste matcherna.

- Det är bra för oss spelare att vi är mer direkta och aggressiva. Det är trots allt i motståndarnas box man gör målen, det är där man ska ta sig in.

Hur vågar han säga så? Vet han inte att bollinnehav och kortpassningar är den enda vägen framåt, att alla andra spelsätt tillhör stenåldern, som en av IFK Göteborgs spelare sa för en tid sedan.

Jag hoppas att ni uppfattar ironin. Jag är trött på allt prat om progressiv, modern och sofistikerad fotboll, detta mantra som upprepas till förbannelse, att tio passningar på egen planhalva är bättre än en djupledsboll och att spel med en trebackslinje nödvändigtvis innebär offensivare fotboll.

Två tidlösa sanningar:

1. Det gäller att utnyttja de tillängliga spelarna effektivt, att spela på ett sätt som passar dem. Precis som landslaget gjorde i VM-kvalet.

2. Det är variationen mellan korta och långa passningar som är attraktiv. Det är trist att se lag som hela tiden försöker nå motståndarnas straffområde med en enda passning, men det kan också var sövande att se lag som bara ägnar sig åt bollflytteri, för att använda Sören Rieks ord.

Det är inte omodernt att anfalla på kanterna och slå inlägg till spelare som är farliga i straffområdet. Det är fotboll. Vi behöver inte uppfinna detta spel på nytt.

Senaste nytt: Allsvenskan

Upplagt av: Stefan Thylin