Thylin: Summering av Allsvenskan 2008

Stefan Thylin tycker till...

Kalmar FF är Sveriges bästa lag och det finns många som förtjänar att hyllas i dag: ledarkvartetten Nanne Bergstrand, Svante Samuelsson, Kjell Nyberg och Ola Ragnarsson, brödratrion Viktor, David och Rasmus Elm, skyttekungen Patrik Ingelsten och vårsäsongens bäste spelare César Santin
Tre spelare som borde få egna kapitel i 98-åriga Kalmar FF:s jubileumsbok 2010 är Petter Wastå, Joachim Lantz och Henrik Rydström.
I deras karriärer finns det bara en klubb. De har varit med om att ramla ur både Allsvenskan och Superettan, men de har stannat på Fredriksskans och nu har deras lojalitet blivit belönad.

Tabellen är en sanningssägare och de här siffrorna ljuger inte heller: poängsnitt 2,13, målsnitt 2,33.
* Bara tre lag har haft ett högre snitt sedan vi gick över till trepoängssystem: IFK Göteborg 1993 (2,27) och 1996 (2,15) samt Djurgården 2003 (2,26).
* Endast två mästare har gjort fler mål per match under motsvarande period: IFK Göteborg 1996 (2,35) och Djurgården 2003 (2,38).
Fotboll kan dock inte bara beskrivas med siffror. Fotboll kan också stavas med stort K.
Kontinuitet. Klokhet. Kollektiv. Karaktär. Kraft. Kamratskap. Kunskap.
K som i Kalmar.
Rydström och Wastå.Petter Wastå, Joachim Lantz och Henrik Rydström personifierar alla dessa kvaliteter och de står nu som värdiga representanter för en klubb som gick upp i Allsvenskan första gången 1949, en förening som länge åkte upp och ned mellan serierna, men som nu fått en identitet långt utanför Fredriksskans och Smålands gränser.
Lasse Johansson och Patrik Rosengren är andra veteraner som borde fått ett extra isterband på guldtallriken i söndags kväll och…., ja, jag skulle kunna räkna upp ytterligare tio namn i klubben.
Kalmar FF är en Klubb med stort K. En förening med hjärta. En kombination av svensk folkrörelse och professionalism.
Här har ni ett K till, förresten: Kreativitet. Vi har inte förknippat det begreppet med Kalmar FF tidigare, men Nanne Bergstrand har målmedvetet utvecklat anfallsspelet och i dag kan vi konstatera att inget lag göa mål på så många olika sätt som mästarna. Djupledsbollar, direkta och indirekta frisparkar, inkast, hörnor, inlägg, returer, väggspel i straffområdet; där finns alla varianter.
Nanne är en eftertänksam lagbyggare och Kalmar FF har gett honom tid att utveckla sina idéer. Han har satsat på en småländsk stomme och spetsat med brasiliansk teknik och målfarlighet.
Kalmar FF:s brassar har varit kvalitetshöjare och förnuftiga investeringar. De har berikat Allsvenskan.
The winner takes it all, sjunger Abba, och många fnyser när de blir kallade goda tvåor. Elfsborgs spelare och ledare har dock anledning att vara nöjda med sina insatser i år. 63 poäng brukar räcka till serieseger, men den här säsongen fanns det ett lag som var ännu bättre.
Vi kan ställa oss frågan: hade Elfsborg förlorat mot Kalmar FF och IFK Göteborg i säsongens slutskede om inte Anders Svensson och Stefan Ishizaki, två av Allsvenskans allra bästa spelare, varit skadade?
Men vi bör också påminna om att César Santin, seriens kanske bäste spelare under vårsäsongen, lämnade Kalmar i somras.
Allsvenskan 2008 är ingen bra årgång. Kvaliteten har var ojämn och alltför många spelare har gjort elementära misstag som heltidsproffs inte ska få göra.
Glädjande är dock att så många unga spelare fått och tagit chansen, talanger som IFK Göteborgs Robin Söder och Helsingborgs Rasmus Jönsson.
Och: Henrik Rydström och hans Kamrater blev mästare för att de var bra, inte för att andra var dåliga.
Till sist - här är Thylins sammanfattning av säsongen i korthet.
Årets lag
4-1-3-2
Kim Christensen, IFK Göteborg - Johan Karlsson (Elfsborg), Teddy Lucic (Elfsborg), Mattias Bjärsmyr (IFK Göteborg), Emin Nouri (Kalmar FF) - Henrik Rydström (Kalmar FF) - Stefan Ishizaki (Elfsborg), Anders Svensson (Elfsborg), Viktor Elm (Kalmar FF) - Henrik Larsson (Helsingborg), Patrik Ingelsten (Kalmar FF).
Avbytare: Johan Wiland (Elfsborg) - Rasmus Bengtsson (Trelleborg), Rasmus Elm (Kalmar FF), Ivan Obolo (AIK), Ola Toivonen (Malmö FF).
Årets två bästa spelare. båda med nummer 17.Årets spelare 1: Henrik Larsson
Fortfarande särklassig. Henke får det svåra att se enkelt ut. Genial, helt enkelt.
Årets spelare 2: Viktor Elm
Redan en dominant i Allsvenskan, kan göra succé i Holland. Playmaker och avslutare.
Årets tränare: Nanne Bergstrand
Klurig, eftertänksam, framsynt, harmoniskapande; en mästerlig tränare och ledare.
Årets mål: Viktor Elm
En fullträff från 25-30 meter mot GIF Sundsvall. För varje repris blev målet vackrare.
Årets skyttekung: Patrik Ingelsten
Gjorde sitt 19:e mål för säsongen mot Halmstad, där han inte ansågs vara tillräckligt bra.
Årets stora lilla fotbollsort: Broakulla
Jag säger bara Elm, fem gånger Elm: Viktor, David, Rasmus, mamma Ulla och pappa Johnny.
Årets debutant: Robin Söder
17-åringen är påfallande lik en 17-åring som slog igenom 1997, nämligen Michael Owen.
Årets avsked: Niclas Alexandersson
Debut i Allsvenskan 1989, 109 A-landskamper, ett föredöme för alla unga spelare. Tack Alex!
Årets match: IFK Göteborg-Elfsborg 5-2
Blåvitts spel påminde om de gyllene åren på 80- och 90-talet. Alla sju målen var delikatesser.
Årets räddningar: John Alvbåge mot GIF Sundsvall
Sundsvall borde vunnit med 5-1, men förlorade med 2-1. Alvbåge var makalöst bra.
Årets floppar: IFK Norrköping och Djurgården
Norrköping vann Superettan överlägset i fjol, men spelade som ett Superettan-lag även i år. Djurgården avslutade säsongen med fem raka förluster och hade bara fyra lag under sig i tabellen.
Årets tränarkarusell: IFK Norrköping
Mats Jingblad, Sören Cratz, Jingblad, Cratz. Jingblad var sportchef hela tiden. Tror jag.
Årets höstuppryckningar: Trelleborg och Örebro
Tom Prahl kan fortfarande organisera ett lag och Kim Olsens mål inspirerade Örebro
Årets vi-mot-resten-av-Sverige: Ljungskile
Denna lilla klubb ska inte kunna spela i Allsvenskan, men va´ f-n bryr sig David Wilson om det?
Årets minskning: Publiken
Sisådär 3.000 färre åskådare per match; det manar till eftertanke och analys. Orsakerna är många: torftigt spel, våldet på och kring arenorna, stockholmslagens dåliga resultat, EM-uppehållet, utökningen till 16 lag, konkurrensen från TV-sändningarna, som tidigare påverkat publikutvecklingen positivt.
Årets tennissiffror: Hammarby-Malmö FF 3-6, Malmö FF-GIF Sundsvall 6-0
Ni kanske kan börja nästa säsong med de setsiffrorna, Roland Nilsson och Hasse Borg?
Årets guldrätt: Isterband med dillstuvad potatis
Nästan i klass med Kamratgårdens pyttipanna, kanske?

Trotjänaren Joachim Lantz tur att hålla SM-pokalen.

Upplagt av: Stefan Thylin