Thylin: MFF-spelarna har inte varit rädda för att förlora"

Jag är säker på att Eric Persson, Malmö FF:s hövding och skapare, hade njutit om han suttit på Swedbank Stadion denna novembersöndag.
När Eric intervjuades efter ännu en serieseger brukade han säga: "Dagens MFF är den bästa årgången, eftersom det är framtidens lag."
I dessa tider vet ingen allsvensk klubb ens hur den närmaste framtiden ser ut, men dagens gränslösa MFF har förutsättningar att lyckas även utanför Sverige.

Jiload Hamad och Agon Mehmeti gjorde guldmålen mot Mjällby, framspelade av hisingspojken Daniel Larsson. Det är ett faktiskt konstaterande, men också en beskrivning av Malmö FF:s framgångsrika integrationspolitik.
Hamad, Mehmeti, Ivo Pekalski, Guillermo Molins, Jimmy Durmaz och Dardan Rexhepi, pågar med invandrarbakgrund, har påtagligt aktivt bidragit till att MFF nu är svenska mästare för 16:e gången. De har sannerligen inte haft svårt att samarbeta med vare sig Johan Dahlin, Daniel Andersson eller Daniel Larsson.

MFF har spelat en både attraktiv och effektiv fotboll hela säsongen. Mästarna gjorde flest mål (59) och släppte in minst antal mål (24). De hade samma poängsnitt som Djurgården 2003, nämligen 2,23. Endast ett lag haft ett högre snitt sedan den raka serien återinfördes 1993: IFK Göteborg 2,27, just det året.
Statistiken dokumenterar MFF:s klass, men låt oss inte fastna i siffror. Det är roligare att skriva om den kreativa och flödande anfallsfotboll som detta guldlag bjudit på i år, ett spel som präglats av rörlighet, mod, teknik och fantasi.
MFF-spelarna har inte varit rädda för att förlora. Därför har de vunnit.

Daniel Larsson - 10 mål och 10 assist 2010.Jag måste återkomma till Daniel Larsson. Jag var med i en jury som tog ut honom i ett All Star Team i Gothia Cup 2002, när han var 15 år och spelade i Häckens pojklag. Hans snabbhet var så uppseendeväckande att jag bestämde mig för att följa hans utveckling noga.
Daniel debuterade så småningom i Häckens A-lag och fortsatte att springa snabbt. Problemet var att han inte alltid sprang rätt och vi var många som undrade om han aldrig skulle bli mer än lovande. Men så flyttade han till Malmö och i dag ser vi en allsvensk storspelare, som gjort tio mål och spelat fram till lika många.

Om talangerna fortsätter att utvecklas har Malmö FF ett lag som kvalificera sig till Champions League, men ingen vet hur många av guldspelarna som är kvar till sommaren. FC Köpenhamn ligger farligt nära och vi kan bara hoppas att guldspelarna väljer att vara ljusblå ett par år till.

Daniel Andersson är ingen talang, men jag är inte säker på att MFF hade vunnit Allsvenskan utan honom. Hans rutin, ledarskap och kloka försvarsspel får inte glömmas bort när vi berömmer alla de kvicka fötterna längst fram i laget.
Daniel har blivit hånad många gånger under sin karriär – Sidleds-Danne, ni vet – men han har aldrig brytt sig om att svara kritikerna och jag tror inte att han talar om revansch i dag. Han behöver inte det. Han säger säkert, precis som Håkan Mild, en annan spelare det var legitimt att håna under en period:
- Var och en har rätt till sin åsikt.

Det kallas värdighet, ett begrepp som inte existerar i många nätmobbares värld.
Jag gratulerar Daniel och hans Malmö FF till SM-guldet och tycker också att Helsingborg är värd en hyllning. "Ingen kommer ihåg en tvåa", sa besvikna HIF-are efter 0-0 mot Kalmar FF, men jag minns alldeles tydligt det spel Alexander Gerndt, Erik Sundin, Rasmus Jönsson, Marcus Lantz och alla de andra presterat i år.

Allsvenskan 2010 - en sammanfattning

Några reflektioner och synpunkter nu när den allsvenska säsongen är slut, en kort sammanfattning av spelåret 2010.

Årets spelare:
Alexander Gerndt, Helsingborg
Allsvenskans skyttekung, åtta mål för Gefle och 12 för Helsingborg. En forward med ett makalöst register: dribbler, djupledsspelare, frisparksspecialist. Han spelar med ett leende på läpparna, men ingen tycker det är roligt att möta honom.

Samuel Wowoah.Årets mål:
Samuel Wowoah, Örebro
3-0 mot Elfsborg den 26 juli, en strålande soloprestation. Han startade attacken på egen planhalva, dribblade av tre motståndare och avslutade med ett perfekt vänsterskott i krysset från 25-30 meter.

Årets debutant:
Ivo Pekalski, Malmö FF
Det finns talanger som bländar oss med några mål och dribblingar, men här har vi en yngling – han fyllde 20 år i onsdags – som i match efter match tagit ett stort ansvar på Malmö FF:s innermittfält. En bollvinnare och kreatör, teknisk och intelligent.

Årets veteran:
Patrik Rosengren, Mjällby
"Bagarn" fyller 40 nästa år, men ser inte ut som en fotbollspensionär. Åldern spelar ingen roll för en innerback som vet hur, när och var man ska placera sig. Hans erfarenhet har varit ovärderlig
för nykomlingen Mjällby.

Årets tränare 1:
Roland Nilsson
The winner takes it all…och till slut var Roland och hans Malmö FF värdiga vinnare. Roland utstrålade både pondus och ödmjukhet från första till sista omgången. Han har växt som ledare och hans målmedvetna satsning på unga spelare är respektingivande. Nu tillhör han den exklusiva skara som vunnit SM-guld både som spelare och tränare.

Årets tränare 2:
Conny Karlsson
Hur skulle Helsingborg klara sig utan Henrik Larsson och med en tränare som de flesta ansåg vara passé? Alldeles utmärkt. Conny och hans medarbetare, Per-Ola Ljung, Reine Almqvist, Sven Andersson och sportchefen Jesper Jansson, byggde ett lag som nästan blev mästare. Förresten, Conny kan fortfarande bli mästare, i cupen.

Tom Prahl.Alla års tränare:
Tom Prahl
Han har varit guldtränare i Halmstad och Malmö FF och han ledde Trelleborg ut i Europa för 15-16 år sedan. I år blev Trelleborg femma, en enastående prestation med tanke på de osannolikt många skadorna i våras. Frågan är vilken placering Prahl hade nått om han hade kunnat ställa upp med A-laget hela säsongen.

Årets nykomling:
Mjällby
Tränaren Peter Swärdh förde nykomlingarna till en imponerande sjätteplats. Nyförvärven Tobias Grahn och Mustapha El Kabir samt veteranerna Mattias Asper och Patrik Rosengren spelade framträdande roller.

Årets floppar:
AIK, IFK Göteborg och Elfsborg
De regerande mästarna var länge inblandade i nedflyttningsstriden. Visst, de hade förlorat några viktiga spelare, framförallt Ivan Obolo, men nedgången var ändå remarkabel. Blåvitt hade en intakt trupp, men flera av de unga spelarna stannade i utvecklingen och Tobias Hysén var skadad under en lång period. Elfsborg blev visserligen fyra, men slutade 20 poäng efter Malmö FF och det är ett misslyckande, med tanke på klubbens ambitioner och resurser.

Årets debattämne:
De dåliga planerna
Vi talar om komforten på läktarna, behovet av loger, restauranger, barer och faciliteter. Detta är viktiga frågor, men vi får inte glömma det allra viktigaste, den där rektangeln som helst ska vara grön och spelbar. Leråkrar och träskmarker duger inte som underlag.

Årets trend:
Stanna hemma
Sedan 2007 har Allsvenskan förlorat en tredjedel av publiken. Snittet har sjunkit från 10 258 till ungefär 6 500. Det finns många anledningar till att den negativa trenden har fortsatt i år: stockholmslagens fiasko, IFK Göteborgs tillbakagång, de dåliga planerna, spelarflykten, den rekordtidiga premiären, konkurrensen från direktsända TV-matcherna och, naturligtvis, det torftiga spel som alltför många lag bjöd på; Malmö FF och Helsingborg var lysande undantag.

Elmar Bjarnason.Årets straffmissare:
IFK Göteborg
Blåvitt fick fem straffar. Ragnar Sigurdsson, Hjalmar Jonsson, Jakob Johansson, Elmar Bjarnason och Thomas Olsson klev fram. Alla missade.

Årets tack och farväl:
BP och Åtvidaberg
Brommapojkarna gjorde en usel höstsäsong och sjönk som en gråsten ner till sistaplatsen. Åtvidaberg var ett uträknat lag efter halva säsongen, men gjorde en imponerande uppryckning och var nära att klara en kvalplats.

Årets lag:
Johan Dahlin, Malmö FF – Christoffer Andersson, Helsingborg; Daniel Andersson, MFF; Joel Ekstrand, HIF; Ricardinho, MFF – Ivo Pekalski, MFF – Wilton Figueiredo, MFF; Marcus Lantz, HIF; Nordin Gerzic, Örebro – Denni Avdic, Elfsborg; Alexander Gerndt, HIF.
Avbytare: Pär Hansson, HIF; Erik Edman, HIF; Anders Svensson, Elfsborg; Daniel Larsson, MFF; Guillermo Molins, MFF; Mostapha El Kabir, Mjällby; Mohammed Bangura, AIK.

Upplagt av: Stefan Thylin