Thylin summerar Allsvenskan 2012

Thylin tycker till...Bollinnehav och njutbara passningskombinationer är bra. Poäng är ännu bättre.
Elfsborg kan fortfarande bygga trianglar och kortpassa sig fram till målchanser, men skäms inte för att variera med långa uppspel.
Det är en viktig förändring, genomförd av Jörgen Lennartsson, en avgörande anledning till att Borås är en guldstad i dag.

Jörgen Lennartsson ger instruktioner till Oscar Hiljemark.

Vi får inte glömma att Magnus Haglund, guldtränare 2006, strukturerade Elfsborgs spel och förändrade attityden i laget.

Vi ska också komma ihåg att den assisterande tränaren Peter Wettergren, en erkänt skicklig analytiker, varit med i snart ett decennium och därmed står för kontinuiteten.

Men Jörgen Lennartsson stod för en kursändring som Elfsborg behövde, efter flera år av icke infriade förväntningar. Bollinnehavet hade blivit ett självändamål och nu blev det tillåtet att vinna matcher med ett enklare och rakare spel, att göra mål utan att först slå 15 passningar.
En överdrift, en grovt förenklad beskrivning av Elfsborgs spel? Ja, kanske, och jag påstår inte att Jörgen Lennartsson genomfört en revolution. Elfsborg är, tillsammans med Häcken, det skickligaste laget i Allsvenskan, men kan nu vinna matcher även när spelet inte är attraktivt och underhållande.

När vi hyllar tränarna Lennartsson och Wettergren måste vi också nämna sportchefen Stefan Andreasson, den outtröttlige, entusiastiske och framsynte sportchefen, som aldrig ger sig och som påfallande ofta värvar rätt spelare. Utan Stefans och ordföranden Bosse Johanssons arbete hade Elfsborg inte haft de förutsättningar de har i dag.
Anders Svensson är förstås en portalfigur i årets mästarlag och Stefan Ishizaki har varit ungefär lika betydelsefull den här säsongen. De har gjort avgörande individuella insatser, men också hjälpt oerfarna talanger att växa.
Talanger, ja. Oscar Hiljemark, 20, och Niklas Hult, 22, tillhör redan Allsvenskans bästa spelare, trots att de just inlett sina karriärer. Johan Larsson, 22, är kanske en blivande landslagsback och Viktor Claesson har också förutsättningar att nå den yppersta eliten.
Lasse Nilsson, David Elm, Andreas Augustsson, Jon Jönsson, Andreas Klarström, Daniel Mobaek, Marcus Rohdén; jag skulle kunna räkna upp samtliga spelare i truppen. Alla har de bidragit till årets framgång.
Elfsborg har ingen skyttekung som utländska proffsklubbar jagar. Elfsborg har ett vinnande kollektiv. Ett mästarlag.
Kan de kvalificera sig till gruppspelet i Champions League? Frågan är omöjlig att besvara i dag, men jag är säker på att Stefan Andreasson, Jörgen Lennartsson och alla andra kommer att göra allt för att Mission Impossible ska bli ett möjligt uppdrag.

Waris Majeed

BK Häcken har presterat årets bästa anfallsspel – 65 mål! – och Waris Majeed är en överlägsen skyttekung. René Makondele och Martin Ericsson har också varit framträdande i offensiven, liksom Dioh Willams, Björn Anklev och Kari Arkivuo. Balansspelarna Dominic Chatto och Oscar Lewicki har gett dem trygghet och därmed frihet att satsa framåt.

Inget lag anfaller så snabbt och distinkt som Hisingens stolthet. Tränaren Peter Gerhardssons spelfilosofi genomsyrar lagets agerande i alla moment: tryck upp ytterbackarna; spela på bästa fot; fördröj inte spelet i onödan på mittfältet.
Peter Gerhardsson framstår som en jordnära visionär, en man som kan njuta av tillvaron och koncentrera sig på dagens uppgifter och glädjeämnen. Det ska bli intressant att följa hans arbete med den forna kvartersklubben.
Häcken i Europa? The Hedge? Det låter kanske verklighetsfrämmande, men sportchefen Sonny Karlsson, Hisingens svar på Stefan Andreasson, om ni så vill, kommer säkert att skapa de resurser som krävs för att klubben ska ha åtminstone en liten möjlighet att nå Europa League.

Malmö FF hade guldläge efter 28:e omgången, men tappade poäng hemma mot Örebro och gjorde en svag avslutning mot AIK i den allra sista matchen på Råsunda. Det var för övrigt AIK och Malmö FF som möttes i den första allsvenska matchen på denna klassiska arena den 18 april 1937.
Hade MFF vunnit SM-guld om Mathias Ranégie och Jimmy Durmaz stannat säsongen ut? Det får vi aldrig veta. Vi kan bara konstatera att det är den verklighet som svenska klubbar lever i: att de tvingas sälja sina bästa spelare.
Pontus Jansson har förutsättningar att bli innerback även i Erik Hamréns lag. Jiloan Hamad kan kanske ta klivet från U 21- till A-landslaget och Miiko Albornoz har varit ett utropstecken som högerback.
Malmö FF är en storklubb och kommer att tillhöra favoriterna även nästa år.

Precis som Elfsborg. Och Häcken?

Här är min korta sammanfattning av det allsvenska spelåret 2012:

Årets lag

Pär Hansson, Helsingborg – Martin Lorentzon, AIK, Pontus Jansson, Malmö FF, Niklas Backman, AIK, Kari Arkivuo, Häcken – Stefan Ishizaki, Elfsborg, Anders Svensson, Elfsborg, Martin Ericsson, Häcken – René Makondéle, Häcken, Waris Majeed, Häcken, Niklas Hult, Elfsborg.

Årets tränare

Jörgen Lennartsson, Elfsborg

Lagbyggaren och talangutvecklaren blev mästare redan första året. En passionerad och vetgirig ledare, öppen för nya intryck och impulser. Alltid positiv, öppen och sympatisk, inga bortförklaringar eller aggressiva utbrott efter förluster.

Årets spelare

Waris Majeed, Häcken

Det räcker kanske att titta på statistiken: 23 mål och nio assists. 21-åringen från Ghana och Hisingen var inte bara snabbast i serien; han sprang dessutom rätt och var iskall i avslutningarna. Majeed är så bra att vi inte lär få se honom i Allsvenskan nästa år.

Årets mål

Magnus Eriksson, Åtvidaberg

I sista minuten av sin sista match på Kopparvallen tog han bollen utanför eget straffområde, sprang över hela planen och sköt 1-1 i östgötaderbyt mot IFK Norrköping, ett underbart vänsterskott i krysset från 20 meter.

Årets fria fall

GAIS

En seger på hela året, ett av de sämsta lagen i Allsvenskans historia. Tränarna avlöste varandra. Sportchefen meddelade att han skulle avgå. Wanderson skulle säljas för 25 miljoner kronor, enligt budgeten, men fick till slut lånas ut.

Årets besvikelse

IFK Göteborg

Överskattade nyförvärv, obeslutsamt försvarsspel, ett vacklande mellan olika spelsätt, uddlösa anfall, sviktande självförtroende. Endast en spelare imponerade under första halvan av säsongen och han flyttade till Ajax: Tobias Sana.

Årets nykomling

Åtvidaberg

Klubben hade en plan B efter nedflyttningen 2010 och kunde därför snabbt komma tillbaka. Viktor Prodell och Magnus Eriksson var ett av Allsvenskans bästa anfallspar innan den senare flyttade utomlands.

Årets tack och farväl

Patrik Rosengren, Mjällby

En kapten tar av sig bindeln.

41-årigen var vemodig efter sitt inhopp mot Elfsborg för några dagar sedan. Det var ju hans sista framträdande på Strandvallen. "Bagarn" kan se tillbaka på en respektingivande karriär och se fram emot Mjällbys fortsatta spel i Allsvenskan.

Årets uppryckning

IFK Norrköping

Janne Anderssons lag blev bättre och bättre och Gunnar Heidar Thorvaldsson var lika målfarlig som 2005, då han blev skyttekung i Janne Anderssons Halmstad. Den gamla mästarklubben kan kanske ta medalj nästa år?

Upplagt av: Stefan Thylin