Thylin summerar Allsvenskan 2015

Janne Andersson, Norrköpings guldtränare

IFK är bäst, inte bara i Norrköping. Mästarna gjorde flest mål och klarade både att jaga och vara jagade. Janne Andersson och hans spelare är värda att bli hyllade i hela Sverige.

26 år är en lång tid, en ökenvandring för en gammal storklubb som varit van vid att vinna titlar. Men nu är väntan över. Ingen trodde på IFK Norrköping före säsongen, men till slut var det ingen överraskning att IFK Norrköping blev mästare.

Thylin tycker till.Så bra var de. Så bra är de.

1989 hade vi slutspel och i SM-semifinalen vann IFK Norrköping över Örebro, 1-1 borta och 3-0 hemma. Finalen mot de regerande mästarna Malmö FF blev en lång rysare: 0-2 hemma, 1-0 borta, efter mål av Göran Holter, och eftersom bortamål inte var avgörande fick lagen mötas i ett omspel i Malmö.
0-0 efter 90 minuter, 0-0 efter förlängning...och till slut vann Norrköping straffläggningen med 4-3. Inhopparen Jan Kalén rullade in den sista straffen och det var enda gången han rörde bollen. Ett genialt byte av tränaren Kent Karlsson, eller hur?
Så här såg Norrköpings startelva ut i den matchen: Lars Eriksson – Roger Lönn, Mats Almgren, Jonas Lind, Jan Hedén – Magnus Karlsson, Tor-Arne Fredheim, Jonny Rödlund, Göran Holter – Jan Hellström, Patrik Andersson.
Den här elvan startade Janne Andersson med i Malmö 26 år senare:

David Mitov Nilsson – Linus Wahlqvist, Andreas Johansson, David Boo Wiklander, Nikola Tkalcic – Christoffer Nyman, Alexander Fransson, Daniel Sjölund, Arnór Traustasson – Emir Kujovic, Alhaji Kamara.

Jag vet, det är orättvist och omöjligt att jämföra olika generationer, men det är roligt och om jag nu ska försöka bedöma de här två guldlagen så tvekar jag inte ett ögonblick: årgången 2015 är bäst.
Jag rankar, än så länge, Lasse Eriksson högre än den utmärkte David Mitov Nilsson, men annars är årets lag bättre i alla lagdelar. Centrallinjen Andreas Johansson-Daniel Sjölund-Emir Kujovic är ryggraden, men samtliga spelare har påtagligt bidragit till framgången.
Norrköping har framförallt haft seriens bästa offensiv, vilket 60 mål vittnar om. Christoffer Nyman, Alhaji Kamara, Arnór Traustasson, Alexander Fransson och Nicklas Bärkroth har pressat motståndarna i match efter match med ett snabbt, direkt och varierat anfallsspel.
Och visst är det imponerande, och tankeväckande, att så många spelare är fostrade i Norrköping: Mitov Nilsson, Nyman, Fransson, Wahlqvist, Christopher Telo, Andreas Hadenius, Filip Dagerstål och Gentrit Citaku.

Hade IFK Göteborg blivit mästare om inte mittbäcken Thomas Rogne blivit korsbandsskadad och skyttekungen Lasse Vibe flyttat till Brentford? Det får vi aldrig veta och jag tycker det är meningslöst att lägga tid på sådana spekulationer. Spelare blir skadade och flyttar utomlands. Det får vi räkna med.
Blåvitts spelare var mycket ledsna efter 2-2 mot Kalmar, men om ett par veckor inser de säkert att de har gjort en bra säsong. Det kan inte betraktas som ett misslyckande att bli cupmästare och tvåa i Allsvenskan.

AIK hade guldläge ett par omgångar före slutet, men höll inte hela vägen fram. Elfsborg spelar stundtals attraktiv fotboll, men släppte in för många mål för att konkurrera med topptrion. Malmö FF lyckades, i motsats till förra året, inte klara av att satsa både på Champions League och Allsvenskan. Djurgården var betydligt sämre efter en före sommaruppehållet, men tog steg i rätt riktning. Häcken har inte förlorat på Bravida Arena, en svit som ger laget självförtroende.

Här är en kort summering av spelåret 2015, baserad på prestationerna i serien.

Årets lag:
John Alvbåge, IFK Göteborg – Emil Salomonsson, IFK Göteborg, Andreas Johansson, IFK Norrköping, Mattias Bjärsmyr, IFK Göteborg, Haitam Aleesami, IFK Göteborg – Alexander Fransson, IFK Norrköping, Daniel Sjölund, IFK Norrköping, Viktor Claesson, Elfsborg, Arnór Traustasson, IFK Norrköping – Henok Goitom, AIK, Emir Kujovic, IFK Norrköping.
Avbytare: Patrik Carlgren, AIK, Nils-Erik Johansson, AIK, Sören Rieks, IFK Göteborg, Ebenezer Ofori, AIK, Oscar Lewicki, Malmö FF, Gustav Svensson, IFK Göteborg, Christoffer Nyman, IFK Norrköping.

Jag har bara nominerat spelare som varit med under hela säsongen; annars hade exempelvis Thomas Rogne och Lasse Vibe, IFK Göteborg, Haris Radetinac och Nyasha Mushekwi, Djurgården, samt Paulinho, Häcken, kanske varit aktuella.

Årets spelare 1:
Emir Kujovic. Skyttekungen. 21 mål. En skicklig och mångsidig avslutare, en vägvisare för detta starka kollektiv.
Årets spelare 2:
Henok Goitom. Bollmottagare, målskytt, framspelare – en intelligent forward som kan lyfta sina medspelare.
Årets tränare 1:
Janne Andersson. Han har inspirerats av "Bengan" Johansson och sämre förebilder finns onekligen. Lagbyggaren Janne kräver hårt arbete och lojalitet och han låter sina spelare få och ta ansvar. Precis som "Bengan".
Årets tränare 2:
Jörgen Lennartsson. Passionerad men också ödmjuk fotbollsmänniska, en humanist som skapar harmoni och tillförsikt.
Årets mål:
Stefan Rodevågs makalösa volley mot Häcken, en fullträff som kan jämföras med Marco van Bastens 2-0 mot Sovjet i EM-finalen 1988. Simon Skrabbs flygande klackspark mot Gefle var dock en tuff konkurrent i säsongens sista timma.
Årets publiklag:
Hammarby. Alla tiders publiklag. Slog möjligen Örgrytes 56 år gamla rekord. Över 25 000 åskådare i snitt på hemmaplan, otroligt med tanke på tabellplaceringen.
Årets genombrott:
Alexander Fransson. 21-åringen har etablerat sig som en av allsvenskans bästa mittfältare, en spelare som arbetar från straffområde till straffområde.
Årets nyförvärv:
Haitam Aleesami. Det var inte många som visste vem han var när han anlände från Fredrikstad, men i dag är den offensive vänsterbacken en publikfavorit på Gamla Ullevi.
Årets tack och adjö:
Anders Svensson, 39, och Kristian Bergström, 41. Anders har personifierat Elfsborg i många år och spelar en framträdande roll i klubbens historia. Kristian är Allsvenskans äldste målskytt genom tiderna och vi kommer att sakna hans vänsterfot.
Årets uppryckning:
Örebro. Vårens stora negativa överraskning avslutade med tio raka utan förlust och kan se fram emot 2016 med optimism.

Till sist: 2 392 068 åskådare. Allsvenskan lever.

Upplagt av: Stefan Thylin