Vivalla formade Boris René

Boris René

Boris René flyttade vid två års ålder från Kongo till Sverige tillsammans med sin mamma och tre äldre bröder.
Han växte upp i Vivalla, ett av Örebros tuffaste områden, vilket satte livsavgörande spår.

– Det har format mig till den person jag är i dag. Jag hade många vänner med invandrarbakgrund och olika kulturer. Det har gett mig en förståelse för olika människor, bara positivt och något jag är otroligt tacksam för, säger han.

Boris René är en öppen ödmjuk 26-åring som utstrålar livslust, glädje och nyfikenhet. Fotboll blev tidigt allt för honom, först spontanfotboll på en liten gräsyta på gården senare större arenor. Musiken kom in i hans liv när en knäskada satte stopp.
– Motgångarna jag har haft inom fotbollen har hjälpt mig i musiken. Att det finns en mening, det får mig att slappna av. Jag ser på motgångar på ett annat sätt nu, man har egentligen inte en aning om vad som är bra eller dåligt, en knäskada kan leda till något bra, säger han.

Målskytt för Örebro mot Häcken i juli 2012.Han var allsvensk i Örebro SK, (12 matcher), spelade två superettansäsonger för Degerfors IF där han en tung första säsong hamnade utanför startelvan. Men han tränade och spelade till sig en startplats sin andra säsong i klubben.
– Man vill alltid spela 90 minuter, men när du skriver på ett kontrakt skriver du på för allt som kan hända. Klart jag var besviken när jag hamnade på bänken men det vara bara att träna på tills öppningen kom. Så är det i livet också, det är bara att köra på, att ge upp är inget alternativ.

Tålamod? Jo, "det måste man ha när man spelar fotboll", säger han med ett skratt. Disciplin? Absolut, vilket märks även i dag när han växlat karriär från fotboll till musik.
– Jag tränar varje dag, det måste jag. Det är väl en arbetsskada jag har. Jag har svårt att sitta still.
Fotbollen gav honom en ödmjuk syn på livet, genom fotbollen insåg han att det inte går att köra solo.
– Du måste alltid ha med dig de andra, säger han, det är ett teamwork. Jag upptäckte i fotbollen att jag har lätt att anpassa mig, jag har spelat forward, högerback och på slutet mittfältare. Alltid fokus på laget, ville tränaren spela mig som vänsterback så gjorde jag det.

Vad har du gett fotbollen och dina lagkamrater?
– Jag skulle nog säga glädje och lojalitet. Jag gillar att skoja och stimma och jag ställde alltid upp på mina lagkamrater, det var viktigt.

I Degerforströjan säsongen 2016.

Missade du Boris Renés fotbollskarriär kanske du såg honom i Melodifestivalen. 2016 första gången då han gick till final med låten "Put your love on me", 2017 finalplats igen, nu med "Her kiss".
Scenframgångarna har lett till turnéer, framträdande på Skansen och Victoriadagen.
Just nu är han på höstturné och han gillar sin nya arena varifrån han kan spela roll för ungdomar och barn.
– Jag vill påverka andra och samtidigt njuta av den situation jag är i just nu. Jag försöker ta varje dag som den är och utvecklas så mycket det går. Jag försöker bara göra det bästa jag kan i varje situation.

Han åker runt i skolor, pratar med ungdomarna, inspireras och inspirerar. Skolor hör av sig och vill att han ska komma för att prata med barnen.
– Det brinner jag för. Kan jag minska gapet mellan vanliga människor och de så kallade kända människorna är det härligt. De har sett mig på tv, men jag är bara en vanlig människa som kanske kan inspirerar någon annan.

Boris René.

FAKTA/Boris René

Fullständigt namn: Boris Lumbana
Ålder: 26 år
Född: Kinshasa, Kongo
Bor: Örebro
Klubbar: BK Forward, Örebro SK, KA Akueyri (Island, lån), Degerfors IF
Musiken: Finalplatser i Melodifestivalen 2016 och 2017. Singlarna "Put Your Love On Me","Her Kiss", "Mon Amour", "Alive".
Aktuell: På höstturné och som föreläsare på skolor.

Var du inkännande och generös redan som ung pojke?
– Jo, jag har alltid varit väldigt öppen, lite spretig och glad. Har alltid haft lätt för att lära känna folk. I ett område som Vivalla med tusen olika kulturer var det bra, man hängde tillsammans och spelade fotboll.
När förstod du att du hade fotbollstalang?
– När jag var 11 år kände jag att jag ville testa att spela i ett lag. Jag följde med en kompis till BK Forward och provtränade och möttes av en bra tränare som tyckte jag skulle komma tillbaka och träna.

Bollen var i rullning. Boris kom tillbaka för att träna, dag efter dag, veckor och månader som blev till år. "Det bara flöt på", som han säger. Han var tidigt utvecklad, huvudet högre än de andra barnen – och som anfallare vräkte han in mål
– Jag hade väldigt kul, men det gick väldigt bra också. Jag hade människor runt omkring mej som bekräftade mej, det betydde mycket. Tränaren fick mig att vilja spela i ett lag och välkomnade mig med öppna armar. Han såg mig som en individ.

Vad är det viktigaste fotbollen gett dig?
– Framförallt respekt för människors styrkor och svagheter. Det är ett lagarbete, vi är bra på olika saker och man behöver ge plats till varandra. Laganda, fotboll har gett mig laganda.

Det som såg ut som ett smärtsamt fotbollsslut blev början på något nytt. Inte minst gav motgången honom starten på en musikkarriär.
– Det är mycket man lär sig, min tro har gett mig kraft att gå igenom motgångar. Jag tror på en högre makt, jag ha inte kontroll över allt som sker, men de 70 procent som jag kan påverka de gör jag till max. Sen har livet sin gång, Jesus gör resten av jobbet... lite som teamwork.

Det är ingen dålig medspelare du har där?
– Absolut inte, han är stark. I slutändan tror jag allt sker till det bästa, oavsett du vill eller inte så har livet sin gång och man får göra sitt bästa.

Senaste nytt: Alla är olika - olika är bra

Upplagt av: Roger Björkman