Inte bara fotbollen är vinnare i Kiruna

Lite snöyra stoppar inte spelarna i Kiruna FF:s integrationslag.

Klimatet kan vara bistert i Kiruna, minusgrader och snö hör vissa årstider till. Spelar ingen roll för de nyanlända som vill spela boll. Alltid med glöd och engagemang – och alltid i kortbyxor.
– De här killarna spelar inte basketboll eller handboll, fotboll är deras grej, säger Tommy Stridsman, ordförande i Kiruna FF och tränare för klubbens integrationslag.

Han har en lång tränargärning i ryggen, dels i klubben men även några år i Umeå och i Norrbottens framgångsrika länslag. Att träna de nyanlända killarna har utmanat hans och klubbens förmågor på lite nytt sätt.

– Vi har inventerat spelarnas kunskaper för att anpassa vilka lag vi placerat dem i. I vissa grupper är vi så många som 40-50 spelare, då har våra tränare behövt rycka in på olika sätt, säger han.
Kilarna kommer till största delen från Afghanistan, Irak, Iran och Syrien. De flesta är integrerade i Kiruna FF:s egna lag, pojkar 11-12-laget till exempel, består av en tredjedel nyanlända.
– De som inte spelat tidigare lär sig väldigt fort när de kommer under organiserad träning, säger Stridsman.

Klubben har nyanlända spelare i alla åldersgrupper och ett integrationslag där spelarna är mellan 17 och 26 år som tränar regelbundet och spelar träningsmatcher. Sex spelare har slussats vidare till samarbetsföreningen Parkalompolo IK.
– Målet är att vi någon gång ska ha integrationslaget i seriespel, men problemet är att killarna inte är här permanent och flera har utvisningshot hängande över sig.

Kiruna FF:s ordförande Tommy Stridsman är också tränare för integrationslaget.

Vad har de nyanlända betytt för era spelare?
– Det har blivit en standardhöjning, träningarna har blivit bättre. Våra egna barn har fått en kick av det här, de nyanlända är ofta tekniska och snabba, det har blivit en bra blandning fotbollsmässigt.
Fördelen med att inte spela i segregerade lag har visat sig även utanför fotbollsplanen – många har blivit kompisar och umgås vid sidan av fotbollen. De nyanlända har också integrerats genom skolan, några har fått arbete.
– Det här är den stora vinsten, trots att de inte äger särskilt mycket är de väldigt generösa och givmilda och bjuder hem sina nya svenska kompisar på mat och så, säger Stridsman.

Fotbollen har blivit en naturlig samlingspunkt för de nyanlända. Ofta är inomhushallen Tarfalahallen full av människor som spelar fotboll – eller tittar på. På Lombia IF träffas regelbundet ett stort antal barn och ungdomar för att spela spontanfotboll. Inte sällan under midnattssol.
– Hälften av dem som dyker upp på Lombia är inte med i vår förening, men de tycker det är kul att lira boll och umgås. Även om vi inte har dem i föreningen har vi ytor där de kan träffas istället för att gå runt på stan och ha ingenting att göra.

Vad har de nyanlända tillfört orten?
– Det finns många vinnare här, inte bara fotbollen. Några har fått arbete, klätterklubben och andra föreningar har fått nya medlemmar och vi planerar för att starta ett fotbollsgymnasium för de nyanlända, vi vill kunna erbjuda dem en bra utbildning. Och delar av en låg- och mellanstadieskola som skulle stängas har öppnats igen.

Språkförbistringen är en utmaning för Tommy Stridsman och han kollegor – men det mesta går att lösa. Alla förstår språket fotboll. Kulturskillnader spelar in, men de lite hetare impulsiva viljorna möter det norrländska lugnare temperamentet utan större friktioner.
– De brinner verkligen för fotboll så ibland får man svalka av dem en smula. Vi pratar med dem om våra värdegrunder och informerar om vad vi står för i föreningen. Vi börjar få en viss rutin på det här arbetet efter att ha jobbat med nyanlända sedan 2015, många ledare tyckte det var roligt med ett nytt inslag i sina pojklag.

Kommunen har stöttat ekonomiskt för att möjliggöra klubbens förutsättningar att skapa ett bra välkomnande. Stödet täcker en del av kostnaderna för material, resor, kost och logi i samband med resor.
– Men jag saknar att vi nu inte får fortsatt stöd för att förvalta och förädla de här spelarna. Vi har fortsatt kostnader för ungefär 100 spelare som saknar föräldrar som kan hjälpa dem ekonomiskt.

Om fem år, vad ser du då?
– Jag tror och hoppas att vi kan få ha kvar en stor del av de nyanlända. Några kommer troligen placeras ut på andra orter i landet, men jag hoppas vi får behålla så många som möjligt för att kunna integrera dem genom skola och arbeten. Det finns hur många jobb som helst här, inte minst i samband med stadsflytten som kommer medföra följdeffekter.
Vad betyder ni för killarna, tror du?
– Ska man tolka den glädje jag ser tror jag vi gör väldigt stor nytta. De har någonstans att gå för att träna organiserat eller träffas för spela spontanfotboll. Det känns som att vi gör väldigt stor nytta.

Upplagt av: Roger Björkman