Thylin: "Vem vinner Skånes DM?"

När drygt en tredjedel av säsongen är avverkad kan vi ställa frågan: vem vinner Skånes distriktsmästerskap?
Svar: de svenska mästarna.
Nåja, vi ska inte redan nu dela ut SM-guld till vare sig Helsingborg eller Malmö FF, men alla som kan läsa en tabell ser att skånelagen varit klart bäst i Allsvenskan denna vintervår. Båda kommer säkert att förlora en och annan match framöver, men de lär inte hamna i djupa formsvackor.

Marcus Lantz, Helsingborg.Ett välorganiserat och aggressivt försvarsspel över hela planen har lagt grunden till Helsingborgs framgångar i vår; därom vittnar målskillnaden 15-3. Det betraktas nästan som en sensation varje gång Pär Hansson släpper en boll förbi sig.
Marcus Lantz är ledaren och härföraren på mittfältet och Christoffer Andersson gör uppseendeväckande mål, som frisparken mot Örebro, men jag skriver det än en gång: HIF är framförallt ett vinnande kollektiv, där ingen är för stor eller för liten.

Malmö FF spelar en vägvinnande och attraktiv anfallsfotboll, präglad av rörlighet och skickligt passningsspel. Guillermo Molins är en av Allsvenskans absolut bästa spelare och bör vara ett intressant namn för Erik Hamrén. Daniel Andersson styr backlinjen med sin trygghet och rutin och Daniel Larsson springer numera inte bara snabbt, oerhört snabbt, utan också rätt.

Elfsborg-MFF var en synnerligen njutbar och fascinerande fotbollsmatch, den bästa underhållning som Allsvenskan bjudit på i år; två lag som demonstrerade offensiva och kreativa kvaliteter, individuella prestationer av hög klass, granna mål, dramatik – ja, det var en match som innehöll allt.

IFK Göteborg-AIK var en guldfinal den 1 november i fjol. Ett halvår senare var det ett bottenmöte och efter Blåvitts 4-0-seger fanns det ingen tvekan om vilket lag som var sämst i Allsvenskan.
Det återstår att se om vinsten var en definitiv vändpunkt för Göteborgskamraterna, men flera spelare klev fram och gjorde avgörande insatser: Thomas Olsson, Sebastian Eriksson, som åt upp hela AIK:s mittfält i första halvlek, och Elmar Bjarnasson. Inställningen var hundraprocentig från start och passningarna slogs påtagligt ofta till spelare med blåvit tröja.

AIK har i dag inget gemensamt med det lag som vann SM-guld i höstas. Jag ska inte tjata om att mästarna saknar fjolårets centrallinje Daniel Örlund-Jos Hooiveld-Iván Óbolo, vilket de gör, inte heller att Tomi Maanoja är en osäker målvakt, vilket han är, eller att anfallsspelet saknar struktur, vilket är sant.
Det mest alarmerande är att AIK har spelare som tycks vara mer intresserade av att lansera sig själva än att arbeta för laget, trots att klubben befinner sig i ett synnerligen utsatt läge och trots att de för närvarande är komplett odugliga.
Jag gissar att sportchefen och/eller tränaren Björn Wesström kommer att genomföra stora förändringar i sommar.

På senare år har vi talat och skrivit mycket om behovet av moderna arenor i svensk fotboll. Vi har talat och skrivit om komfort, logistik, loger, barer, restauranger och försäljningsställen.
Vi har inte talat och skrivit lika mycket om den där rektangeln som helst ska vara grön.

Den tidiga allsvenska starten har aktualiserat ett problem som inte är nytt, men som i flera fall är större än någonsin. Det går inte att spela fotboll på vissa fotbollsplaner.
Råsundas bruna tomt målades grön före AIK:s premiär mot Mjällby. Stockholms Stadion är inte mycket bättre och Gamla Ullevis sandåker ska vi inte tala om. Eller ska vi det?
- Det går inte att odla morötter på den, sa Gais´ målvakt Dime Jankulovski.
- Jag skulle inte rasta min hund på den, sa Landskronas tränare Henrik Larsson.

Ut med det gamla, in med det nya.Nu har Råsunda en grön gräsmatta och Gamla Ullevi ska få en ny plan under VM-uppehållet. Vi noterar kanske inledningen på en konstruktiv period i svensk fotboll, en tid då vi lägger resurser på det allra viktigaste, nämligen spelunderlaget.
- Man måste på sikt budgetera med ett eller två byten per år, tror Gamla Ullevis arenachef Jonas Georgsson.

Med andra ord: precis som på många andra arenor i andra städer runt om i Europa; Amsterdam Arena, exempelvis.
Planskötarna på Gamla Ullevi har sannerligen inget enkelt jobb, eftersom tre lag sliter på mattan, och Jonas Georgsson påpekade redan i januari att mattan inte skulle hålla hela året. Klart är att varken spelare eller åskådare kan acceptera de här förhållandena.
Kraven bör formuleras så här i fortsättningen: arenorna får antingen byta gräsmatta under säsongen, om det behövs, eller anlägga konstgräsplaner.

Finansieringen för uppvärmning och nya mattor? En, två eller tre miljoner kronor per år? Tja, vad kostar det att köpa e n spelare?
Jodå, jag vet att arenornas ägarstruktur ser olika ut i Allsvenskan, men problemet måste lösas, framförallt om säsongen ska starta redan i mitten av mars.
- Öronmärk pengar för att förbättra kvalitén på planerna, sa Helsingborgs vänsterback Erik Edman till Sportbladet efter matchen mot Gais.
- Styr pengarna från TV-avtalet, föreslog HIF:s sportchef Jesper Jansson.

Guld och gröna planer, var titeln på Gunnar Nordahls memoarer, som gavs ut för sisådär 50 år sedan. Alla allsvenska lag har inte möjlighet att vinna guld, men alla bör få chansen att spela på gröna planer.

Upplagt av: Stefan Thylin