Thylin: HIF är just nu Allsvenskans bästa kollektiv

Den tidiga vårens lag i Allsvenskan heter Helsingborgs IF: ingen förlust efter sju omgångar och bara ett insläppt spelmål.
Med en tränare som ansågs vara en nödlösning, med fem spelare som vann SM-guld för elva år sedan, med ett aggressivt försvarsspel över hela planen.
Låter det tråkigt? Det ä r tråkigt - för motståndarna.
HIF är just nu Allsvenskans bästa kollektiv, med en spännande blandning av rutin och talang.

Conny Karlsson medgav själv att han blev överraskad när han fick erbjudandet, trodde att Helsingborg skulle välja en tränare som var medialt intressant. Conny har inget behov av att framhäva sig själv, men han har en stabil grund att stå på och vet hur man bygger ett lag. Han var en enastående lagkapten när IFK Göteborg vann UEFA-cupen 1982 och har nästan två decenniers erfarenhet som tränare.
Vid sin sida på lagledarbänken har han Per-Ola Ljung och Sven Andersson, som båda var med i guldlaget 1999, och han assisteras dessutom av sin gamle kompis Reine Almqvist, allsvensk skyttekung i IFK Göteborg två gånger och tränare i HIF i mitten av 90-talet. Det finns en betydande fotbollskunskap och erfarenhet i den kvartetten.

Fem av spelarna i dagens trupp blev mästare 1999: Marcus Lantz, Erik Edman, Mattias Lindström, Christoffer Andersson och Erik Wahlstedt. De fyra förstnämnda fanns på planen när HIF slog toppkonkurrenten Malmö FF med 2-1.
Vi kan förstås fråga oss hur matchen hade slutat om inte MFF tvingats byta ut Edward Ofere och Ricardinho redan i första halvlek, men jag är övertygad om att HIF hade vunnit ändå.
Serieledarnas mittfältare Lindström, Lantz, Ardian Gashi och Christoffer Andersson pressade sönder motståndarna, vann bollen tidigt och använde den på ett förnuftigt sätt. Om Erik Sundin, som kan sysselsätta en hel backlinje, hade tajmat sina löpningar bättre och inte sprungit offside så ofta kunde segersiffrorna blivit större.

Vinnarskallen Marcus Lantz är extremt viktig för HIF.Marcus Lantz är en nyckelspelare, en ledare som ibland kliver över både gränser och motståndare, men som framförallt har en imponerande förmåga att placera sig rätt, suga åt sig bollar och starta anfall. Det finns bara en allsvensk spelare som är lika viktig för sitt lag som Marcus: IFK Göteborgs skyttekung Tobias Hysén.
Mattias Lindström och Ardian Gashi framstår som två av årets bästa nyförvärv i Allsvenskan och Christoffer Andersson har sällan varit bättre.
Denna mittfältskvartett kan vara både destruktiv och konstruktiv, nedrivande och skapande. När den är intakt får motståndarna inte en lugn sekund.

Många kommentatorer ansåg att 4-4-2 var ett förlegat spelsystem redan 1990 och på senare år har allt fler tränare talat om vi måste bli övertaliga på innermittfältet. Conny Karlsson håller fast vid de spelprinciper han lärde sig av Sven-Göran Eriksson, och som "Svennis" i sin tur lärde sig av Bob Houghton och Roy Hodgson: överflyttningar, press och understöd.
Detta är inte det enda sättet att spela fotboll på, ingen magisk formel, men HIF visar att det fortfarande fungerar om spelarna gör det jobb som krävs.
Det går att hitta ytor när ett lag flyttar över sin press, men för att kunna vända spelet snabbt måste man få tag i bollen och det är inte lätt när man omringas av aggressiva helsingborgare.

Jag vet inte om Helsingborgs trupp är stark nog att behålla sin position hela säsongen - det ska bli intressant att se hur serieledarna klarar sig utan avstängde Marcus Lantz mot Mjällby i nästa omgång - men låt mig säga så här: inget talar för att HIF slutar på åttonde plats i år.

Mjällby, ja. Alla vi som slentrianmässigt tippade att nykomlingarna skulle bli ett bottenlag bara för att de var nykomlingar måste redan nu tänka om.
Jag såg Mjällby besegra Häcken med 1-0 på Rambergsvallen tillsammans med U 21-landslagets förbundskapten Jörgen Lennartsson, som har bättre koll på svenska lag och spelare än någon nu levande människa, tror jag.
- Mjällby kan lyckas lika bra som Häcken gjorde förra året, sa Jörgen.
Ni minns kanske att Häcken blev femma i fjol?

Marcus Ekenberg och Mustapha El Kabir - vasst anfallspar i Mjällby.Mjällby må vara nykomling, men det finns allsvensk erfarenhet i laget, representerad av bland andra Mattias Asper, Patrik "Bagarn" Rosengren, Jesper Westerberg och Tobias Grahn.
Mittbacken Juan Robledo är en gigant i höjdspelet, Marcus Ekenberg och Mustapha El Kabir ett vasst anfallspar - och Peter Swärdh en klok tränare.

Fjärde gången gillt är titeln på en bok, skriven av Roland Andersson och utgiven efter seriesegern i Superettan 2009, då Mjällby AIF firade 70-årskubileum. Mjällby har gått upp i Allsvenskan tre gånger tidigare - och ramlat ur direkt: 1980, 83 och 85.
Ett kapitel i boken handlar, naturligtvis, om Peter Swärdh och han uttalar sig så här om Mjällbys förutsättningar att hävda sig i Allsvenskan:
- Det handlar om spets, bredd och tempo. Vi har absolut möjlighet att hänga med. Vi har en säker stomme. Ett par bra spelarförstärkningar behövs. Att hitta spelare är inte svårt, men det gäller att få spelare som passar in inte bara i spelet utan också socialt. Det är viktigt att slå vakt om den goda moralen. Vi får inte glömma vilken typ av klubb Mjällby är. Vi satsar mycket på lokala spelare. Motivationen inför den allsvenska säsongen kommer definitivt att finnas.

Mjällby-Helsingborg, ett toppmöte i den åttonde omgången. Vem trodde det för en månad sedan?
Som sagt: fjärde gången gillt?

Upplagt av: Stefan Thylin