Thylin inför Allsvenskan 2014

Allsvenskan I Korthet? AIK.
Det finns naturligtvis fler guldkandidater, men jag tror kort och gott att AIK vinner i längden, om inte tre-fyra nyckelspelare försvinner till sommaren.
Här finns en intressant mix av talang, erfarenhet, cynism, kreativitet och målfarlighet.
Här finns också en tränare som vet vad han vill – och han vill bli mästare.

Det är 90 år sedan Allsvenskan startade och i premiäromgången 1924 vann AIK med 5-1 mot Västerås IK på Stockholms Stadion. John "Broarn" Persson gjorde klubbens första historiska mål när han kvitterade till 1-1 och Rudolf "Putte" Kock missade en straff.

Den legendariske spelaren, ledaren och TV-kommentatorn "Putte", som dog 1979, hade förmodligen blivit optimistisk om han fått se 2014 års upplaga av AIK, även om han fått svårt att uttala alla namn korrekt.

Andreas Alm är säkert medveten om AIK.s traditioner, men han koncentrerar sig förstås på det lag som kan skriva historia i år.

Andreas Alm, AIKAndreas var målmedveten som spelare och han har samma attityd som tränare. Han var relativt oerfaren när han fick ansvaret 2011, men hans resultat är imponerande: 2-4-2.
Fjärde gången gillt? Förutsättningarna finns onekligen. Per Karlsson och Alexander Milosevic tillhör Allsvenskans bästa försvarsspelare; Celso Borges är en playmaker av högsta klass; Robin Quaison och Nabil Bahoui glimrande talanger; Henok Goitom en intelligent forward som får sina medspelare att växa; Kennedy Igboananike och Teteh Bangura vassa avslutare och potentiella matchvinnare.

Varför har jag inte de regerande mästarna som favorit? För att de är regerande mästare.

Det är elva år sedan en klubb lyckades vinna Allsvenskan två år i rad – Djurgården 2002 och -03 – och det är svårt att klara en satsning på Champions League utan att seriespelet blir ledande.

Åge Hareide, MFFÅge Hareide är en internationellt erfaren tränare som kanske kan hantera den här situationen, men risken finns att han får ett splittrat och slitet lag framåt hösten.

Jag hoppas dock att Malmö FF når ända fram till gruppspelet i Champions League; det vore en efterlängtad framgång för svensk klubbfotboll.
MFF spelade en både attraktiv och effektiv fotboll i fjol och blir garanterat ett sevärt lag även i år. Magnus Erikssons beslut att stanna var, enligt min uppfattning, viktigare än värvningen av Markus Rosenberg. Magnus var Allsvenskans poängkung 2013, framstående både som framspelare och avslutare, en smart och teknisk anfallare som såg möjligheter även i omöjliga lägen.
Med Markus Rosenberg och Guillermo Molins som djupledslöpare – Molins kan också återvända till sin gamla position på kanten – har MFF anfallsresurser som kan skrämma slag på alla försvar.

Apropå försvar: MFF har tveklöst Allsvenskans spelskickligaste backlinje, Miiko Albornoz-Pontus Jansson-Filip Helander-Ricardinho. Det var intressant att se ytterbackarnas roll i anfallsspelet, hur ofta MFF skapade två mot en-situationer på kanterna.

IFK Göteborg? Utan Tobias Hysén? Vem ska göra målen? Svar: Några andra.

Robin Söder kan kanske växa i Hyséns frånvaro och äntligen få det definitiva genombrottet. Lasse Vibe, nyförvärvet Malick Mané och den kraftfulle talangen Gustav Engvall är också intressanta anfallsalternativ.

May Mahlangu, IFK GöteborgMay Malanghu blir en exceptionell förstärkning om han kommer i närheten av den klass han visade i Helsingborg 2011, då han var seriens bäste spelare, en allsvensk version av Jean Tigana, den elegante och outtröttlige franske 80-talsmittfältaren.

Jakob Johansson blir en nyckelspelare även den här säsongen och Sam Larssons kvicka fötter kan utvecklas Blåvitts offensiv, liksom Martin Smedberg-Dalences inlägg.
Gustav Svensson är tillbaka – som mittfältare eller innerback, det återstår att se – men jag är framförallt intresserad av Ludwig Augustinssons utveckling. En skada förstörde hela fjolårssäsongen, men han har förutsättningar att bli en vänsterback av internationell klass, en man för EM-laget 2016.

AIK, IFK Göteborg och Malmö FF; där har ni min topptrio i det obligatoriska och traditionella förhandstipset, det som man ofta tvingas revidera när spelare kommer och går under sommaren.
På fjärde plats: BK Häcken. Hisingslaget var med i guldstriden 2012, men klarade inte alls av att leva upp till förväntningarna 2013. Nu har Peter Gerhardsson och hans spelare dragit lärdom av fjolårets erfarenheter och kommer därför att närma sig toppen, tror jag. Oscar Lewicki, begåvningen Simon Gustafsson, Martin Ericsson och nyförvärvet Ivo Pekalski är kompetenta mittfältare och Moestafa El Kabir kan bli skyttekung om han stannar hela året. René Makondele är också målfarlig och det fysiska praktexemplaret Carlos Strandberg, som fyller 18 nästa månad, kan bli en sensation.

Thylins tips 2014

1 AIK
2 Göteborg
3 Malmö
4 Häcken
5 Helsingborg
6 Kalmar
7 Djurgården
8 Elfsborg
9 Åtvidaberg
10 Mjällby
11 Norrköping
12 Örebro
13 Halmstad
---------------------
14 Gefle
--------------------
15 BP
16 Falkenberg

Vi får försöka vänja oss vid att se Kalmar utan Nanne Bergstrand och Gefle utan Per Olsson. Hur ska Hans Eklund och Roger Sandberg klara att efterträda tränare som varit så starkt identifierade med sina klubbar? Hasse och Roger är ambitiösa och vill säkert sätta sin prägel på spelet, men jag tror det är klokt att inte försöka ändra på för mycket för snabbt.

Hans Eklund är i mina ögon en av de mest intressanta unga tränarna i svensk fotboll. Många jag talat med är imponerade av hans analytiska förmåga och ledarskap. Han gjorde bevisligen ett lysande jobb i Falkenberg förra året.

Till sist: Per Olsson. Hans strävan efter kontinuitet kan ge Djurgården trygghet och stabilitet. Jag hoppas att han får den tid som krävs för att nå framgång och utgår från att klubbledningen vet vilken typ av ledare den värvat.

Upplagt av: Stefan Thylin