Thylin summerar vårsäsongen

MFF-jubel efter Erdal Rakips 2-1-mål mot J-Södra 3 juni.

Malmö FF har inte någon av Allsvenskans bästa målskyttar. MFF har inte heller någon representant i toppen av assistligan.
Serieledarna har däremot ett 20-tal riktigt bra fotbollsspelare och en förmåga att avgöra matcher i slutminuterna, om vi nu bortser från förlusten mot IFK Norrköping.
Malmö FF är favoriten som höll.

Thylin tycker tillJag skriver i imperfekt – höll – eftersom vi nu sammanfattar vårsäsongen och ingen säkert vet om MFF håller hela säsongen. Kan klubben satsa på Champions League utan att spelet i Allsvenskan blir lidande?

Det är den eviga frågan, men ett lag som har avbytare vid namn Magnus Wolff Eikrem och Jo Inge Berget har onekligen goda förutsättningar att klara den utmaningen.

Markus Rosenberg har inte varit bäst på plan i alla matcher, men han är fortfarande ovärderlig, med sin förmåga att täcka bollen och skapa spelmöjligheter för sina lagkamrater. Han personifierar dessutom den klassiska MFF-attityden, respektlösheten, oviljan att låta sig imponeras av någon motståndare, utom möjligen Real Madrid.

Malmö FF hade chansen att göra ett ryck i toppen av tabellen för ett par veckor sedan, men IFK Norrköping vände 0-1 till 2-1 i slutminuterna och ligger nu på samma poäng som MFF, låt vara med en matchs försprång.

Jens Gustavsson har bra balans i sitt lag, snabbhet på kanterna i form av Niclas och Nicklas, Eliasson och Bärkroth, målfarlige Kalle Holmberg längst fram och erfarna spelare som Andreas Johansson och Daniel Sjölund. Norrköping framstår som det största – enda? – hotet mot mästarna och favoriterna.

Östersunds placering är ingen överraskning, enligt min uppfattning. Passningsspelet är högklassigt, men vi ska inte glömma att Graham Potter också har påfallande många fysiskt starka spelare och att laget kan prestera ett klokt och disciplinerat försvarsspel i svåra bortamatcher.

Frågan är om det finns något lag som är bättre på att snabbt ställa om från försvar till anfall med kraftfulla djupledslöpningar. Det behöver inte vara tiki-taka hela tiden.

En dryg tredjedel av det allsvenska spelåret 2017 är avverkad. Här är en liten personlig sammanfattning.

Vårens spelare: Niclas Eliasson, IFK Norrköping

Assistkung, dribbler, målskytt. Niclas lyser av självförtroende och kan rycka förbi både press och understöd. Jag säger inte att han borde platsa i landslaget redan nu, men om han fortsätter att utmana motståndarna så här framgångsrikt lär han bli aktuell i VM nästa år, om Sverige kvalificerar sig, vilket inte är en orealistisk förhoppning. Janne Andersson vet bättre än de flesta vilken potential Niclas har.

Vårens debutant: Kingsley Sarfo, Sirius

Han utsågs till Superettans bäste spelare förra året och gjorde succé direkt i Allsvenskan. Teknisk, snabb och oförutsägbar.

Vårens nykomling: Sirius

Kim Bergstrands lag har inte ändrat spelstil efter uppflyttningen, klarar att hålla bollen och släppa den i rätt ögonblick till rätt spelare. Niklas Busch Thor är ett föredöme som lagkapten.

Vårens nolla: Athletic Eskilstuna

Väntar fortfarande på den första historiska segern. Alex Ryssholm sparkade först den assisterande tränaren och därefter Pelle Olsson. Jag vet att det låter osannolikt, men tänk om det är så att spelarna inte är tillräckligt bra?

Vårens mål: Pawel Cibicki, Malmö FF

Hans bicycleta i bortamatchen mot Halmstad var ett tekniskt mästerverk, en demonstration av tajming, balans och speluppfattning. Pawel mådde bra av att bli utlånad till Jimmy Thelins Jönköping i fjol.

Vårens svängigaste match: Elfsborg-Östersund

2-0, 2-4 och till slut 4-4, tack vare två mål på stopptid av inhopparen Lasse Nilsson. En vanlig kväll i Borås.

Vårens mest uttjatade ord: Kris

Det har varit kris i IFK Göteborg, Elfsborg, AIK, Djurgården, Örebro, Kalmar FF och…ja, det lär ha varit något slags kris även i IFK Norrköping under någon vecka. Sant är att IFK Göteborg måste sänka löner och bli bättre på att utveckla talanger, men det kan bli en positiv process. Jag minns vad de brukade säga i Ipswich Town på 60-, 70- och 80-talet, då klubben utmanade giganterna i engelsk fotboll: "Det är bara kris när det vita vinet är slut i styrelserummet." Sparka inte tränare efter några förluster. Strunta i högljudda supportrars krav. Ta det lugnt.

Vårens gnällobjekt: Domarna

Visst, domare ska ha kritik när de gör uppenbara misstag och det är beklagligt när lag tappar poäng på grund av felaktiga domslut. Men om en domare har en dålig dag så kan jag lova er att det finns minst tio spelare som varit sämre på samma plan. Ibland blir det patetiskt: spelare som inte kan slå en passning på fem meter kräver att domaren ska vara perfekt. Jag är också trött på allt prat om att en domare ska lägga en viss nivå på en viss match. Det finns en bra nivå att hålla sig till, nämligen reglerna. En ojust tackling är en ojust tackling varje dag i veckan.

Vårens skandal: Mutförsöket och hotet

Som en polis uttryckte det: "Om den organiserade brottsligheten inser att den kan tjäna pengar på fotbollen kommer den naturligtvis försöka göra det." Det var modigt av den utsatte AIK-spelaren att avslöja det hotfulla mutförsöket och rätt att ställa in matchen mot IFK Göteborg, men tyvärr kommer den här kriminaliteten att drabba lag och spelare även i fortsättningen, framförallt i divisionerna under Allsvenskan.

Vårens spöke: Derbyn

Djurgården har 16 raka derbyn utan seger mot Hammarby och AIK. Det finns inga spöken, men…

Vårens glimt i ögat: Häckens supportrar

"Ni har sämre klack än Häcken", sjöng Häckens klack när Häcken ledde med 3-0 mot IFK Göteborg. Blåvitts klack hade svårt att hitta på något slagfärdigt svar.

Upplagt av: Stefan Thylin