Pia laddar för upploppet som förbundskapten

Pia Sundhage och Nilla Fischer i Trelleborg

Pia Sundhage laddar för det sista stora slaget som förbundskapten för Sverige. Sommarens EM-slutspel i Holland.
Men inför dagens möte med Kanada på Vångavallen är hon helt osentimental. Istället lika entusiastisk och med samma orubbliga tro på sitt lags kompetens och möjligheter som någonsin sedan tillträdet som svensk landslagsbas i september 2012.
– Den här våren och sommaren blir den sista tiden med det här gänget innan andra tar vid. När man ser slutet vill man gärna göra lite extra, säger Pia Sundhage.

Vad den nyss fyllda 57-åringen ska syssla med efter EM står ännu så länge skrivet i stjärnorna.

- Jag har ingen aning. Allt fokus nu ligger på EM. Vi får se vad som händer. Men fotbollen ligger högt på listan. Jag skulle jättegärna stå på fotbollsplan ännu oftare, säger Pia, och antyder därmed att hon är öppen för anbud från klubblag.

Än är emellertid inte uppgiften som ytterst ansvarig för ett av världens starkaste landslag inte slutförd. EM i Holland i sommar blir en slutvinjett som förhoppningsvis ger den här sagan ett riktigt vackert slut. Enbart kvalificeringen dit är minnesvärd. En fin insats, kanske till och med medalj, vore ett happy end som skulle heta duga.

– Alla slutspel är viktiga. Det blir en uppmärksamhet kring vår damfotboll och kan vi följa upp med en medalj i första mästerskapet efter vårt silver i OS så tror jag att det kommer att skapa ringar på vattnet till kommande landskamper och Damallsvenskan.
- Vi har dessutom, som jag ser det, väldigt många fina förebilder.
– Men det gäller för oss att ta medalj så vi har något att visa upp. Gör vi "bara" vad vi bestämt så tror jag det här kan bli bra. Vi anspelar givetvis också på att det här blir det sista vi gör tillsammans. När man ser slutet kan man lätt göra lite extra. Vi har stora förhoppningar på sommaren, konstaterar Pia Sundhage.

Det handlar, med andra ord, om att spänna bågen högt. Med tanke på att gruppmotståndarna består av Tyskland, Ryssland och Italien blir det en grannlaga uppgift att ta sig vidare i turneringen.

EM-slutspelet är alltså den stora moroten och inspirationskällan 2017. Förberedelserna har emellertid, inför Kanada-mötet, varit lite svajigt. Två förluster (1–2 mot Norge i Spanien och 0–1 mot Holland i Algarve Cup), två oavgjorda (0–0 mot både England i Spanien respektive Kina i Algarve). Men också två övertygande segrar (Australien 1–0 i och Ryssland 4–0, båda i Algarve).

– Det som har varit bra med resultaten är att vi inte släpper in så många mål. Överlag kan vi kontrollera matcherna med ett tryggt försvarsspel. Det vi håller på med nu är att fundera på anfallsspelet och lägga stor vikt på det. Ibland ska det gå fort och ibland ska det byggas upp metodiskt. Valen dom emellan är det vi främst jobbar med för tillfället, säger Pia.

Hon medger därmed att försvarsspelet, så att säga, är "satt" nu.
– Jag tycker att vi känns trygga med det. Vi vet vad vi ska göra och vi gör det, och är lite noggrannare än vi varit tidigare.

När det gäller den individuella rangordningen till en startelva i EM-slutspelet återstår en del att fundera över.
– Vi har väl ett knippe med spelare som är ganska säkra på en plats, om det fortsätter så som vi står i dag. Sedan kan ju väldigt mycket hända. Titta till exempel på Fridolina Rolfö som vi tänkt plocka med, men som skadade sig och är borta. Men det känns som att vi är på rätt väg. Och det är härligt att vi är flexibla. Att spelarna kan klara olika roller. Vi har till exempel ett antal spelare som klarar av att spela både på mittfältet och i anfallet och behärskar det bra.

Många bitar på plats alltså. Nu handlar det om att få ihop hela pusslet också.
– Ja, det handlar mest om vilka spelare som passar bra ihop. På tal då om vårt försvarsspel, när vi går ner i 4–4–2, respektive anfallsspel i den formation vi tänkt ska se ut, handlar det inte om någon rymdvetenskap. Utan att lösa denna ständiga fråga på bästa och mest logiska sätt. Och den andemeningen har vi levt efter hela den här resans gång.

Vår svenska förbundskapten låter både beslutsam och optimistisk inför sommarens äventyr. Hon ser i vanlig ordning hellre på möjligheter än svårigheter och letar upp glädjeämnen att krydda anrättningen med. Till exempel det faktum att Nilla Fischer
nyligen togs ut i världslaget.
– Både jag och min assisterande såg henne mot Lyon i Champions League. Wolfsburg förlorade visserligen men jag tyckte att hon var bäst i laget. Nilla har uppenbarligen väldigt hög status i laget. För vårt landslag betyder hon kolossalt mycket. Både när det gäller anfalls- och försvarsspel. En härlig ledargestalt.

I dag handlar det hur som helst om en match mellan OS-tvåan Sverige och OS-trean Kanada på Vångavallen i Trelleborg.
– Det är jättespännande! Vilken match det här ska kunna bli. Jag har faktiskt aldrig varit här tidigare. Varken som spelare eller ledare. Presskonferensen inför den här matchen var första gången. Men landslaget har varit här vid några tillfällen tidigare och här verkar jättefint.

Pia Sundhages analys av Kanada är ganska kort och koncis.
– De har kvar samma ledning som i OS och de behåller sin stil. Det innebär att det smäller ordentligt i närkamperna och de är uppenbarligen mycket bekväma med sitt sätt att spela fotboll både bakåt och framåt. Deras offensiva spel går undan rejält. Kanada har också bra huvudspel och vill gärna utmana en mot en över hela planen.
– För oss gäller det först och främst att vara förberedda på alla de hårda, men härliga, närkamper som vi vet att det kommer att bli. Även att försöka vinna bollen lite högre upp än vi gjort de senaste matcherna. Men även vara extra noga i eget straffområde, säger Pia Sundhage.

Senaste nytt: Damlandslaget

Upplagt av: Michael Ljungberg