Ola tillbaka på Friends Arena efter drömmålet

Ola på en av landslagets träningar i veckan

På lördag är Ola Toivonen, 31, tillbaka på nationalarenan efter sitt klassiska mål mot Frankrike i somras. Det sagolika lobbmålet från halva plan som skrev svensk fotbollshistoria och sköt blågult en bra bit närmare VM i Ryssland nästa sommar.
– Men själv rankar jag nog segermålet mot Holland i EM-kvalet 2011 högre, säger Ola, på sitt eftertänksamma sätt.

Ola och Seb efter Frankrike-segernVisst, det är klart, 3–2-målet mot Holland den gången var direkt avgörande för Sveriges kvalifikation till slutspelet i Polen/Ukraina med allt vad det innebar. Men för fotbollskonnässörer världen över är den fantastiska fullträffen mot Frankrike ett konstverk som väl aldrig kommer att glömmas.

Men nu handlar det om Luxemburg hemma i ytterligare en enormt betydelsefull match. Glädjande nog säger sig Ola vara i god form när vi talas vid några dagar för matchen.

– Jadå, jag har inte ont någonstans och formen känns stabil, säger han.

Men det går lite trögt i Toulouse, ditt franska klubblag, för närvarande?
– Det är sant. Vi plockar inte speciellt många poäng för tillfället.

Varför inte det?
– Tja, vi har väl vunnit de matcherna vi "ska" vinna på hemmaplan och sedan förlorat de svåraste matcherna, mot Paris, Monaco, Marseille och de gängen. Sedan kanske vi skulle ha tagit några fler poäng mot mittenlagen. Men det jämnar förhoppningsvis ut sig i längden.

Det är ingen fara att ni sladdar neråt i tabellen?
– Nej, det tror jag nog inte. Jag hoppas och tror att det vänder efter den här landslagssamlingen.

Det verkar ändå som du trivs bra i Frankrike. Franskan är förstås flytande?
– Nej, det är den inte. Även om det kommer mer och mer. Men jag går inte och pluggar franska. Jag är självlärande, ha, ha.

Om vi bortser från ligaspelet så går det ju desto bättre i svenska landslaget.
– Absolut. Det känns verkligen gott. Vi har en bra uppladdning de här dagarna tillsammans. Det är väldigt positivt.

Du har ju avgjort ett avgörande EM-kval mot Holland och en extremt viktig VM-kvalmatch mot Frankrike. Hur tar man med sig sådana minnen? Känner man någon press på att upprepa sådana prestationer?
– Att lyckas göra det två gånger var så klart superroligt. Båda målen kommer jag utan tvekan att komma ihåg resten av livet. Hoppas att någon annan kanske får uppleva samma känsla i de här två matcherna mot Luxemburg och Holland.

Var dessa två enorma upplevelser något du vågade ens drömma om som liten?
– Jo, så var det nog. Framförallt målet mot Holland, just när jag gjorde det sista avgörande målet för att ta Sverige till EM, var ju verkligen en dröm som blev sann.

Det till trots måste ju det minst sagt spektakulära segermålet mot Frankrike på övertid väckt enorm uppmärksamhet? Inte minst i just Frankrike.
– Visst. Men de var faktiskt mest fokuserade på sitt eget lag efteråt. Att de inte presterade bättre mot oss. Men vi spelade ju ändå en jämn match och deras reaktion var väl mer "släkten är värst", liksom.

– Fast visst var det enormt intensivt i matchens slutsekunder. Frankrike hade en hörna och hade chansen att avgöra. Sedan gick vi upp och gjorde mål istället. På det sättet. Otroligt, egentligen. Det hände onekligen mycket på den minuten!

Kan ett sådant mål överhuvudtaget överträffas?
– Det vet jag väl inte. Men personligen håller jag som sagt målet mot Holland högre. Då gick vi ju till slutspel. Nu är vi fortfarande på vägen till VM nästa år så jag kan inte riktigt värdesätta mitt mål mot Frankrike riktigt än.

Oavsett ser det ju riktigt bra ut i VM-kvalgruppen inför de här två avslutande matcherna mot Luxemburg och Holland.
– Det innebär ju inte minst att matchen mot Luxemburg är enormt viktig. Förhoppningsvis kommer vi att spela en bra fotboll mot dem. Inspirationen saknas i alla fall inte. Självfallet inte mot Holland heller. Oavsett hur det går mot Luxemburg.
– Det är ointressant hur många mål vi gör. De höll nollan borta mot Frankrike och tog en poäng. För oss handlar det om tre poäng. Varken mer eller mindre. Efter det får vi se hur förutsättningarna ser ut.

Om vi tittar närmare på de här två avslutande matcherna i kvalet mot Luxemburg och Holland. Hur tänker du kring motståndet? Om vi börjar med Luxemburg.
– De slog Vitryssland och kryssade mot Frankrike. Borta. Och vi hade problem med dem där nere, även om vi vann med 1–0. Så de är onekligen bra på att försvara sig men har även offensiva kvaliteter.

Holland, då?
– Det är ett jättebra lag. Tveklöst. Men just nu vill jag bara fokusera på Luxemburg. Till 100 procent. Ett bra resultat där så får vi gå vidare utifrån det mot Holland.

Landslaget har genomgått något av en generationsväxling och du befinner dig någonstans mitt i.
– Det stämmer. Vi är ju några stycken som blev kvar när "skiftet" kom, liksom. Sedan är det väl rätt vanligt att man inte byter för mycket på en gång. Stora spelare som Zlatan, Kim och Isak försvann. Så det kändes rätt naturligt att några av oss blev kvar.

Hur känns det? Kanske läge att köpa en gungstol?
– Ha, ha! Nej, men allvarligt tror jag att den ungdomliga entusiasmen och vår rutin utgör en bra mix. Precis som jag tycker att det ska vara i ett landslag.

Du har ju spelat i ett antal klubbar genom åren. Vilken har betytt mest för din utveckling?
Ola i Degerfors färger 2005.– Jag måste säga Degerfors. Degerfors gjorde mig till den sorts fotbollsspelare jag är i dag med den skolning jag fick där. Det var superbra, säger Ola Toivonen.

Senaste nytt: Herrlandslaget

Upplagt av: Michael Ljungberg