Rasmus väntar på läget

Foto: UEFA.

I matchen mot Portugal senast gjorde han sitt viktigaste mål – hittills. Enligt flera spelare gjorde P17-landslaget sin bästa match någonsin – hittills. I dag hoppas Rasmus Wikström på att toppa det i kvartsfinalen mot Italien i EM.
– Jag bara väntar på att frisparksläget ska komma. Då ska jag dra in den. Jag har varit förste frisparkstagare i lägen från vänster, men det har ju inte kommit något läge för oss här i EM än, säger Rasmus Wikström.

"Lagets goa gubbe", "lagets taktiker", "lagets politiker". Det blev en del titlar för Rasmus Wikström när han och lagkamraterna gick igenom hela den svenska EM-truppen.

Gillar du taktik?
– Ja, det gör jag. Det är väldigt viktigt att ha en bra taktik. Att tänka smart. Det är inte bara hur man ska spela utan är väldigt mycket psykologiskt också. När jag tänker taktik tänker jag på smågrejer som ger oss energi och som samtidigt trycker ner motståndarna. Det är viktigt. Sådant försöker jag göra ofta. Speciellt att trycka ner motståndarna. Det gillar jag, säger Rasmus Wikström.

Vad står du för slags fotboll?
– Det beror på vad jag hade haft för lag. Jag tror att det är viktigt att kunna anpassa sig efter vilket material man har att jobba med. Har man ett lag som inte är så bra ska man inte gå ut och försöka spela som Barcelona. Då blir det bara helt fel. Det gäller att få ut det bästa av så många som möjligt. Jag hade inte velat ta över något jättebra lag. Jag hade hellre tagit över något mittenlag. Lite under mitten, säger Rasmus Wikström.

I vilket land då?
– I England. Försvara! Det gillar jag. Ha ett starkt försvarsspel och kontra in målen. Burnley är ett fint lag. Newcastle gillar jag också, de är bra, säger Rasmus Wikström och fortsätter:

– Det är som Roger (Franzén) säger: Har du ett bra försvarsspel, men ett anfallsspel som inte är så bra så kan du alltid vinna en fotbollsmatch. Men har du ett dåligt försvarsspel och ett bra anfallsspel blir det mycket svårare att vinna en match. Släpper du in tre mål är det inte lätt att göra fler än tre mål i fotbollsmatch på hög nivå. Ett bra försvarsspel är väldigt viktigt om man frågar mig.

Foto: SvFF

Lagkamraterna trodde även att Rasmus skulle klara sig bäst av spelarna i truppen som statsminister.

– Det blev väl lite överdrivet där. Jag skulle inte säga att jag ogillar politik. Jag gillar när det är debatter. Bra vet jag inte om jag hade klarat mig, men kanske bäst i laget. Samtidigt är det inte direkt några rymdforskare i laget. Jag vet inte vad jag hade gjort om jag var statsminister faktiskt. Det är så jäkla mycket grejer att hålla koll på verkar det som. Jag vet inte vart jag hade börjat, säger Rasmus Wikström.

Desto mer säker är han i sin roll i P17-landslaget som nu har varit iväg i England i två veckor för U17-EM. Efter en andraplats i grupp B avancerade laget till kvartsfinal där vinnaren från grupp A väntar – Italien.

– Det är fantastiskt roligt. Man kanske inte får uppleva detta så många gånger. Det gäller att njuta när man väl är här. Det är jäkligt roligt är det, säger Wikström.

Känner du att du njuter då?
– Ja, absolut. Speciellt när det går bra. Annars kanske man inte hade njutit lika mycket. Jag vill ju alltid vinna, det är så klart inte lika roligt när man inte vinner. Vi har ändå vunnit två matcher och tagit oss vidare. Än så länge är det väldigt roligt, säger Wikström.

Är det en balansgång att kunna njuta, men ändå samtidigt hålla fokus?
– Man njuter ändå av att vara fullt fokuserad på detta. För det är så jäkla roligt. Så slipper man tänka på så mycket annat. Bara fokusera på detta. Det kan man också njuta av. Det är inte så svårt, inget man behöver tänka på. Sen är det klart att man kan slarva bort den här chansen genom att njuta för mycket. Kolla bara på alla faciliteter här. Det är skitfint och finns hur mycket grejer som helst att göra. Men man kan inte göra allting hela tiden. Vi måste vila upp oss också, säger Wikström.

Inför den sista gruppspelsmatchen mot Portugal krävdes seger för att nå kvartsfinalen och fortsätta EM-äventyret. Matchen vanns med 1-0 efter en exemplarisk laginsats och mål av just Rasmus Wikström.

– Jag har inte gjort något viktigare mål än det. Verkligen inte. Jag gjorde mål i EM-kvalet mot Polen, men vi hade gått vidare ändå har jag räknat ut i efterhand, men det visste jag inte just där och då när jag gjorde det, säger Wikström.

Målet kom till på en hörna i första halvlek, redan efter 16 minuters spel.

– Det var en överlång hörna som vi hade tränat på. Benja (Benjamin Nygren) slår in den på volley så får jag en tå på den och den går in i mål. Jag vet inte vad som hände. Den gick upp i luften i en båge. Så kom det någon som skulle rensa bort den på mållinjen, men den var inne. Det såg man direkt. Jag var aldrig orolig för att de inte skulle blåsa mål, säger Wikström.

Tankarna och känslorna när du ser att bollen går i mål?
– Jag hann inte tänka. Jag fattade inte riktigt vad som hände. Man bara sprang runt och firade. När jag gör mål glömmer jag alltid av det under matchen. Jag kommer på det efteråt istället. Eller att någon säger "Gött att du fick in den i mål". Då blir det "Ja, just det ja". Jag vet inte om det är samma sak för alla andra, men jag glömmer ofta bort att jag har gjort mål, säger Wikström.

Målet blev matchens enda och Sverige var klara för kvartsfinal. Efter matchen firades segern ett bra tag ute på plan tillsammans med alla tillresta svenskar.

– Man bara njuter. Springer runt och kramas med alla i laget, ledare, föräldrarna. Det är la det man gör. Springer runt mest. Man njuter.

Har du din familj på plats här i England?
– Jag har mormor, morfar, föräldrarna och min syster på plats. De köpte bara en enkelbiljett hit. Så får de boka en hembiljett på söndag när vi har vunnit finalen.

Bland de allra första dagarna här i England fick spelarna i uppgift att visa upp en bild på någon eller något som betyder mycket för dem. Rasmus valde en bild på sin morfar.

– Han betyder allt för mig. Verkligen. Jag gillar han otroligt mycket. Jag har kontakt med honom varje vecka. Vi brukade alltid spela fotboll tillsammans när jag var mindre. Han spelade fotboll när han var ung, i IFK Göteborg. Per-Erik Eriksson heter han, kallades för "Perra". Min morbror var också i Blåvitt. Peter Eriksson heter han och kallades för "Erra". Han har sex SM-guld där och spelade i Champions League. Så han var bra på riktigt. Morfar var inte riktigt lika bra. Nu hoppas jag att jag blir bättre än Peter.

Precis som "Perra" och "Erra" gjorde spelar även Rasmus fotboll i IFK Göteborg dit han kom som 12-13-åring från moderklubben Partille IF.

– Jag älskar Blåvitt. Jag är uppvuxen med klubben. Både genom morfar och morbror, men även mina föräldrar håller på Blåvitt. Jag har en gammal bild på mig när jag står uppe på Kamratgården med Niclas Alexandersson, Noahs farsa. En fanbild med autograf och allt. Det har alltid varit IFK Göteborg för mig. Jag älskar Blåvitt. Det är bara ett lag som gäller för mig i Sverige.

Just klubb- och landslagskompisen Noah Alexandersson är en flitig spelare av datorspelet Football Manager. Där är han inne på säsongen 2019 på sin karriär med IFK Göteborg. En som är med i Alexanderssons lagbygge och dessutom spelar en hel del matcher är Wikström.

När dyker du upp i a-laget och Allsvenskan även i verkliga livet?
– Gör jag det? Det är om ett år då. Det får vi se, det beror på hur det går. Jag har ändå varit uppe och känt på det nu och gjort hyfsat många träningar med a-laget och det känns bra. Det känns som att ledarstaben tycker om mig och att Blåvitt tror på mig. Men jag tror att det är viktigt att inte stressa. Vi är inte så gamla än. Det är inte helt lätt att gå upp och konkurrera som mittback heller. Så jag har ingen stress med det. Vi får se när det blir allsvensk debut. Om det blir. Jag hoppas verkligen att det blir det någon gång.

Hemma i klubblaget spelar han som mittback. I landslaget har han dock fått flytta ut som högerback.

– Jag har alltid spelat mittback. Det var först när vi hade Magnus Wikman som förbundskapten som jag testades som högerback på ett Bosönläger. Jag själv tyckte inte att det gick så bra. Jag trivdes inte så bra där, men de gjorde det. Jag kom ju med till landskamper liksom. Som högerback. Så det gick la helt okej ändå. Nu har jag kommit in i det mer och känner mig trygg att spela som högerback. Det är jättebra för mig att kunna spela på mer än en position. Det är något jag har nytta av. Men jag föredrar att spela som mittback.

Draget måste anses som lyckat. I EM-kvalet gjorde 17-åringen flest assist av samtliga i det svenska laget. Fyra stycken, lägg därtill ett frisparksmål. I U17-EM i England har han stått för ett mål och en assist så här långt.

– Jag har en bra högerfot. Det vet jag om. Jag bara väntar på att frisparksläget ska komma. Då ska jag dra in den. Jag har varit förste frisparkstagare i lägen från vänster, men det har ju inte kommit något läge för oss här i EM än. Så jag bara väntar på det. Men jag gör poäng för att jag har en bra högerfot. Även om jag skyfflade in bollen mot Portugal med vänstern. Sen har jag varit forward tidigare också så lite spelsinne får man ändå ha.

Hur sugen är du på den där frisparken?
– Väldigt sugen. Mot Italien. Att göra 1-0 där. Det hade varit skönt.

Dagen är redan här. Dagen då kvartsfinalen mot Italien avgörs. I dag söndag klockan 15.00 svensk tid drar matchen igång på Rotherham United Stadium.

– Det kommer att vara lite spänt innan, men det släpper snabbt, när matchen börjar. Då gäller det att vara fokuserad.

Känner ni själva att ni kan slå vilket lag som helst i turneringen?
– Jaja, det är klart. Vi kan slå vilket lag som helst. Det är jag helt säker på. Jag tror att vi slår Italien också. Så överjävliga kan de inte vara. Jag tror att vi slår dem. Vi har en jäkla stark känsla i gruppen och jag tror på oss.

Senaste nytt: P17/01

Upplagt av: Johan Velagic