Det lyser om årets Superettan

Ett klassiskt derby är tillbaka. HIF mot BoIS, som här 1992 när över 13.000 kom till Olympia. På bilden, fr v Mats Magnusson och Andreas Jakobsson.

Superettans 19:e säsong står för dörren. 16 klubbar ska mötas över 30 omgångar. 16 klubbar med massor av erfarenhet, historik och framgångar.
Eller vad säjs om: 288 säsonger i Allsvenskan. 391 säsonger i Division 1. 92 säsonger i Superettan. Lägg därtill 29 svenska mästerskap och alla förstår att det lyser om årets Superettan.

Nu är alla också medvetna om att historik inte är någon måttstock på var klubbarna sportsligt befinner sig i dag, 2018. Ingen tror mer på Örgryte för att de har tolv svenska mästerskap på sitt CV, senast var 1985.

Och det var ett tag sedan GAIS tog sitt fjärde och senaste SM-guld, 1954. Lika många guld har Öster, senast 1981, och Halmstads BK, senast 2000. Superettans femte klubb som blivit svenska mästare är Helsingborgs IF, vars femte och senaste guld togs 2011.

Visst smäller de här klubbarnas meriter extra högt, de historiska framgångarna kan ingen ta ifrån dem, men fotboll är färskvara och när lagen möts i påskhelgens första omgång är det ingen som tänker bakåt – alla blickar framåt.

Hur bra är då Superettan jämfört med andra ligor i Europa?

Jag ställde frågan till Gefles nye tränare Johan Mjällby, som kan brittisk fotboll efter sina år som spelare i Celtic och assisterande tränare i samma klubb samt i Championship-klubben Bolton.

Johan Mjällby- Jag tänker på League One där Superettans bästa lag skulle hävda sig bra, funderar Mjällby.

I League One, Englands tredje högsta liga efter Premier League och Championship, heter topplagen just nu Blackburn, Wigan och Shrewsbury.

I årets Superettan har samtliga klubbar utom Frej, Varberg och Värnamo spelat i Allsvenskan. Flest säsonger i högsta serien har Helsingborgs IF, 66, följt av Örgryte, 56, samt GAIS och Halmstads BK, båda 54. Nykomlingarna Landskrona BoIS och IK Brage har 34 respektive 18 säsonger i Allsvenskan.

En titt på årets geografiska spridning i Superettan lutar serien kraftigt åt sydväst med elva klubbar inom derbyhåll. Det pratas redan i termer som Skånederbyn (HIF/Landskrona), västkustderbyn (Halmstad/Falkenberg/Varberg), Smålandsderbyn (Jönköping/Värnamo/Öster) och Göteborgsderbyn (GAIS/Örgryte) plus att Norrby från Borås har nära till flera av dessa klubbar och städer.

Övriga fem klubbar – Athletic Eskilstuna, Degerfors, Frej (Täby), Gefle, och Brage (Borlänge) har heller inte långt från varandra.

I fjolårets Superettan var publiksnittet 2.074 åskådare per match, en höjning med 347 åskådare jämfört med 2016 och en höjning med 451 åskådare jämfört med 2015. Inför årets Superettan talar det mesta för ytterligare höjning av publiksnittet.

Fredrik Ståhl- I Allsvenskan i fjol hade vi 4.400 åskådare i snitt. I år har vi lagt kalkylen på 3.100 i snitt, samma som 2015 då vi spelade i Superettan senast. Vi har sålt fler årskort än i fjol och jag både tror och hoppas att vi kalkylerat för lågt, säger Jönköpings klubbchef Fredrik Ståhl.

Klart är att tongångarna inför Superettans 19:e säsong är oerhört positiva, med tränare och ledare som tror på sina klubbar och spelare och där alla har sina specifika drömmar och mål.

Eller som Svensk Elitfotbolls ordförande Lars-Christer Olsson uttrycker det:

- Superettan är oerhört viktig för svensk fotboll. Det är här talangerna fostras.

Premiäromgången

Upplagt av: Larne Wallisson