Sofia banar väg

Hanna Ljungberg, Victoria Svensson och Lotta Schelin. Bara namnen på det senaste årtiondets anfallare borde sätta orimlig press på unga arvtagare. Men Sofia Jakobsson har fattat att hon är bra och känner sig redo att ta över.

Foto: Kalle Assbring

Att ta det lugnt är inte Sofia Jakobssons starka sida. Hon kör hellre på för fullt. Såväl på träning som under match. Men just denna dag är det annorlunda. Hon har överansträngt sig och har ont i baksidan av högerbenet.
- Men det är nog ingen fara. Jag har ingen »riktig« skada, säger hon och trampar igång på motionscykeln.

Det är landslagssamling för F19/U20 på Bosön. 40 tjejer ska under fyra dagar göra fystester, träna och spela matcher. På dagens schema står explosivitet och snabbhet. Två paradgrenar för Umeåtjejen Sofia Jakobsson. Men helgens träningsmatcher med klubblaget Umeå IK känns fortfarande. Därför måste hon ta det lugnt.

Sofia kliver av motionscykeln och börjar göra ben-curl.
- Men herregud, nu hittar jag ju nya problem överallt, säger hon irriterat.
- Ta det lugnt. Du ska bara få cirkulation, säger sjukgymnasten Karin Schröder.
Sofia plockar bort ett par kilo från maskinen. Hon kastar en lång blick mot de andra tjejerna och återgår till sina övningar.

Efter nio mål på 21 matcher i Östers IF, började det ringa i Sofias telefon. Det var Damallsvenskan som hörde av sig. Klubbarna fick bilda telefonkö. Hon insåg att det faktiskt skulle gå att leva på fotbollen.
- Det var jättekul. Jag fattade att jag är bra och att det gick att satsa på det här på allvar, säger hon.

Sofia Jakobsson

Ålder: Fyller 20 år i april. Bor: Bor I Umeå medans familjen bor i »Ö-vik«. Familj: Mamma Agneta och Pappa Ulf, Lillebror Anders och storasyster Elin.
Position: Forward.
De roligaste matcherna: »Jag gillar hemmamatcher och det är alltid kul att möta topplagen, det blir speciella matcher då. Det blir ju extra laddat när vi möter Linköping och det är spel om guldet.«
Styrkor och svagheter:
»Fotbollsmässigt finns det mycket jag behöver lära mig. Snabbheten har jag, men jag måste bli tuffare och bli bättre felvänd.«
Favoritspelare: »Messi. Vi är inte lika på något sätt, men jag fascineras av hans snabbhet och teknik. Han är ju så liten också, man undrar hur han ska klara sig. Men det verkar gå bra.«

Att flyttlasset gick till Umeå IK var ingen slump. Förutom att klubben är en av världens mest framgångsrika, med forna storheter som bland annat Hanna Ljungberg och Marta, var avståndet hem till familjen i Örnsköldsvik kortare än från Linköping.
- Det var ett stort steg att gå till en allsvensk klubb, därför ville jag ha nära hem. Jag tror att det kan vara ganska jobbigt i början annars. I Umeå visste jag också att jag skulle få bästa möjliga träningsförhållanden och att jag skulle utvecklas maximalt. Så det var inget svårt val.

Det fanns ytterligare ett skäl.
- Och Andreé (Jeglertz) var en fantastisk tränare, säger hon.

I Umeå tillhör Sofia »den nya generationen« som ska fylla tomrummet efter Hanna, Marta & Co. Inför säsongen har inte mindre än nio spelare lämnat klubben. Många av dessa rutinerade tjejer som vet hur man vinner. Kvar i truppen finns bland andra Frida Östberg.
- Hon vet hur det är att vara fotbollsspelare 24 timmar om dygnet. Man lär sig mycket bara genom att vara i samma klubb som hon, säger Sofia om sin 13 år äldre lagkamrat.

Inför årets säsong känner hon en stor revanschlusta. Samtidigt menar hon att man inte kan ha samma krav på laget i år som tidigare. Vad omgivningen förväntar sig av henne tänker hon inte så mycket på. Målet är att komma med i A-laget. Får hon bara vara skadefri tror hon att chansen är god.
- Jag tror på mig själv!

När Hanna Ljungberg kommer på tal tecknar Sofia bilden av en idol som betytt mycket för henne och vars fotspår hon gärna går i.
- Efter att ha spelat med Hanna inser jag vilken bra fotbollsspelare hon är. Framför allt för hennes inställning, att alltid ge hundra procent. Det kan vara lätt hänt att man bara lojar runt på träningen, men inte hon. Jag blir gärna en förebild för andra på samma sätt som Hanna inspirerat mig.

En annan Umeåprofil som gjort stort intryck på Sofia är Marta.
- Att se henne spela var en fröjd för ögat. Det var verkligen speciellt. Man förstår nog inte det innan man har tränat med henne. Hon har verkligen vinnarskalle.

Om Sofia är ung och med för att lära i Björkarnas stad, så är det tvärtom i U20-landslaget. Här är hon en av de mest rutinerade spelarna, som får visa debutanterna hur det fungerar.
- Vi som varit med ett tag tar lite extra hand om de nya och berättar vilka regler som gäller. Det handlar inte om några märkvärdiga saker. Men alla måste tänka på att man representerar Sverige, säger hon.
Hon minns själv sitt första landslagsläger med F15 i Katrineholm och hur nervös hon var.
- Jag gick runt och tänkte »åh, hon är bra och hon är också bra«. Det var så spännande att träffa alla spelarna.

2010 är inte vilket år som helst. I mars spelar Umeå IK Champions League och i sommar väntar U20-VM i Tyskland.
- Ja, det är ett viktigt år. Det känns också som att jag får en viktigare roll i laget i år, med fler matcher från start. Och VM känns ju otroligt kul. Det är ju inte så många som får spela ett VM-slutspel. Jag ska verkligen göra mitt bästa för att det ska gå bra.

Hon hoppas extra mycket på att få möta något land som spelar en mer teknisk fotboll än Sverige. Varför inte Brasilien, eller löpstarka Japan? Hur det än blir är Sofia redo och börjar bli rejält sugen. Och än så länge känns det bra i kroppen. Hon är i bra form och känner sig pigg.
- Ja, förutom just nu då, avslutar hon.

Artikeln är tidigare publicerad i Magasinet Fotboll #1-2010

Upplagt av: Kristofer Sandberg