Mirakel i halvtid

I 44:e minuten säger tv-kommentator Henrik Strömblad torrt att »det blir en lång väg att vandra hem till Merseyside för alla Liverpool-fans«. Milan leder 2005 års Champions League-final med 3–0 och ser ut att promenera hem sin sjunde titel mot ett oftast spelförande men något naivt Liverpool, som har svårt att skapa riktiga chanser.

Efter paus är scenförändringen total. Steven Gerrard nickar in 1–3 nio minuter in i halvleken. Hoppet tänds. Sex minuter senare har Liverpool kvitterat. Engelsmännen vinner titeln efter förlängning och straffar.

Upphämtningen har mytologiserats och blivit föremål för diverse mer eller mindre vederhäftiga psykologiska teorier. För vad sa Rafael Benitez till sina spelare? Och vilken betydelse hade hans ord?

Fem år efter »miraklet i Istanbul« tar Rafael Benitez bladet från munnen och berättar om anförandet han höll för sitt i halvtid nedslagna manskap. Den spanske tränaren fruktade att orden inte skulle komma lika lätt på engelska. Men det gjorde de. Efter en harang om allt jobb med att nå finalen, om stoltheten att bära Liverpools tröja, om möjligheten 45 minuter gav, sägs han ha avslutat med de numera bevingade orden: »Ge er själva chansen att bli hjältar«.
– Nej, så sa jag aldrig. Jag är inte så poetisk. Jag sa till spelarna att inte svika supportrarna. Jag vädjade till deras professionalism och menade att med ett tidigt mål i andra halvlek skulle vi ha chansen att vända, avslöjar Rafael Benitez till spanska Marca. Och tillägger att de taktiska bytena var viktigare än det han sa.

I Sverige fick publiken på Gamla Ullevi bevittna ett liknande scenario för ett år sedan. I U21-EM:s semifinal vandrade elva gultröjade ynglingar med nedslagna blickar in till halvtidsvila efter 0–3 mot England. Förbundskapten Jörgen Lennartsson lämnade spelarna ifred ett par minuter innan han tog till orda.
– Stämningen var deppad och frustrerad. Jag frågade om det var över nu. Om spelarna accepterade det efter 2,5 års förberedelser. Alla var överens om att chansen fanns. Nästa steg var att hitta delmål, att göra ett mål de första 15. Därefter ytterligare ett mål nästa kvart. Vad händer då i de engelska spelarnas huvud? Vi visste att de skulle få panik. Kunde vi sedan göra 3–3 sista kvarten, fanns absolut möjligheten. Vi gjorde också två byten direkt i halvtid och en del taktiska förändringar. Självklart fick vi ändra balansen i laget i offensiv riktning.

Jörgen Lennartsson påpekar att situationen var speciell av flera skäl. Sverige hade varit spelmässigt minst lika bra som England. De insläppta målen hade skett under särskilda omständigheter; ett självmål och ett mål vid hörna, då en av de svenska mittbackarna var ute och sydde ett spräckt ögonbryn.
– Vi var flera ledare och kunde dela på uppgifterna, vilket är en enorm fördel. Tommy (Söderberg) la tid på de två spelarna som skulle bytas in. Vi hade också sedan länge jobbat med flera scenarier. Ett var hur vi skulle agera om vi låg under. Sedan får man nog inte bortse från att det var en portion tur inblandad. Och till sist lyckades vi ju inte heller, utan förlorade på straffar. Men de som såg matchen glömmer den aldrig, säger Jörgen Lennartsson.

Johan Fallby, Riksinstruktör i Beteendevetenskap på SvFFHur stor sannolikheten är för att ett 0–3-underläge ska gå att vända är höljt i dunkel. En tränare som känner sina spelare har dock större möjligheter att påverka utgången till sin fördel. Det menar Johan Fallby, riksinstruktör i beteendevetenskap på SvFF.
– Har man gjort sitt förarbete och vet hur varje spelare fungerar har man större chans att förändra bilden med individuella instick. Jag tror inte på amerikanska brandtal à la »Remember the titans«. Alla spelare är olika och måste hanteras på olika sätt, menar Johan Fallby.

En människa under stress har svårare att ta till sig stora mängder information. Därför måste tränare kunna uppfatta såväl när spelaren är mottaglig som mängden direktiv som går att förmedla.
– Det gäller att kunna känna av när tillfället är det rätta. Visst går det att hålla allmänna tal också, men hittar man rätt »triggers« hos varje enskild spelare ökar sannolikheten för att man ska kunna vända en match. En skicklig tränare, som känner sina spelare väl, kan därför påverka möjligheten att vända, även om det är många andra faktorer som påverkar. För chansen att det slutar 0–4 är betydligt större än att man vänder ett 0–3-underläge, oavsett hur duktig coach man är, säger Johan Fallby.

Till syvende och sist är det de heroiska upphämtningarna alla minns. Som när Liverpool och Sverige vände 0–3 och tog respektive match till straffar. Ingen minns, eller har ens hört talas om, de grandiosa anföranden som inte ledde någon vart.
– Det finns nog rätt många coacher som hållit fantastiska tal i paus utan att det hänt ett skvatt. Om halvtidssnacket hade haft den enorma betydelse en del kanske tror, då hade vi sett liknande vändningar fler gånger. Ofta är det nog också slumpen som vill ha ett finger med i spelet, menar Johan Fallby.