En krönika: "Guldhattar, gummiben och fräscha uttagningar"
Även om jag inte besitter Saidas siargåvor, så kan jag redan nu utse Umeå IK till svenska mästarinnor i damfotboll 2008. Grattis!Det är en jämnare säsong än på länge, spänning enda in till omgång 20. Kul, mycket kul.
Svaret på denna fråga är enligt mig, följande:
- Erfarenhet att spela matcher med "kniven på strupen".
- Ett lag med vinnarrutin.
- Spelare med utpräglade "vinnarskallar".
- UIK:s spelare är vana vid att komma till en arena/stadion och veta att man måste prestera ett visst resultat. Oftast en seger. Här har lagets alla matcher i Women's Cup härdat både spelarna och ledarna.
- UIK har vunnit Damallsvenskan relativt enkelt tre år i rad. UIK har även vunnit Women's Cup. Några av spelarna har varit med om allt detta. Känt segerns sötma.
Vinnarskalle.- UIK lockade inför denna säsong tillbaka en spelare som ofta fått personifiera begreppet "vinnarskalle", Frida Östberg. Några andra spelare med denna egenskap är Hanna Ljungberg och Marta. Spelare som ställer krav på sin omgivning. Spelare som inte accepterar annat än att samtliga spelare och ledare alltid presterar sitt absolut bästa.De främsta exemplen på det ovan nämnda är: kvitteringen mot Djurgården (6/9) och vinstmålet mot LDB Malmö (17/9). Båda målen kom när det egentligen var förlorat.
Ändå vill jag återigen framhålla att UIK i år är ett sämre lag än i fjol. Detta är det främsta skälet till att Damallsvenskan är så jämn i år. Visst, några lag har gått framåt och blivit bättre, men det är inte det främsta skälet till jämnheten.
***
Linköpings FC hade chansen att bli mästarinnor för första gången i klubbens historia. LFC satsade också brasilianskt. Köpte in Daniela och Cristiane för dyra pengar. Tyvärr räckte inte pengarna till hela säsongen för båda dessa spelare. Att klubben valde bort/inte hade råd med Cristiane i slutspurten kom att bli helt avgörande.
Argumentet att laget redan hade lika bra spelare på hennes position håller inte. Cristiane är en av världens tre bästa damspelare. Ingen forward i LFC är i närheten av den klassen, tyvärr.
Den andra matchen som spelades med "gummiben" var bortamatchen mot AIK (22/9). Inför denna match visste spelarna att dom måste vinna för att inte guldhattarna skulle flyga all världens väg. En blek insats från de flesta av spelarna, förlust och pajkastningen var i full gång.
Willi Railo har skrivit en bok med titeln Bäst när det gäller. LFC:s spelare kanske borde få den som julklappsbok i år. Detta för att kunna ta nya tag nästa säsong.
***
Spelare blir ibland sura på lagkamrater, tränare med flera. Det är väl mänskligt att bli less på sin chef eller sina arbetkamrater. Detta har vi nog alla känt någon gång.
När en spelare är trött och sliten kan bägaren lätt rinna över. Detta händer nog någon gång under varje säsong i varje fotbollslag.
Att en spelare vars bägare runnit över bänkas, är inte heller speciellt ovanligt eller sällsynt.
Se detta som ett genidrag från Andrée Jeglertz. Marta fick vila en match (hon var sliten). UIK slår ju Sunnanå alla dagar i veckan vare sig Marta är med eller inte.
I dag har vi en piggare och gladare Marta igen.
Ingen förfasade sig över att Göteborg ställde över Lotta Schelin, när hon hade bestämt sig för att "kanske" gå till Lyon. Jag har svårt att se skillnaden. Eller var det så att Göteborg inte ville att Lotta skulle skada sig? Riskera att missa sin mille. Eller ville Torbjörn Nilsson spela in en ny spelare så fort som möjligt? Göteborg ställde inte upp med bästa laget. Ingen sa något.
***
Det som känns roligt och framför allt fräscht är att förbundskapten Dennerby har tagit ut tre stycken unga debutanter. Lollo Fors, Nazanin Vaseghpanah och Kosovare Asllani. Alla tre är kreativa, tekniska och offensiva. Den nya generationen av damspelare i Sverige. Jag hoppas att någon, eller varför inte samtliga, får lite speltid.
Jag vill så gärna få se Lollo-dinho showa i A-landslagsdressen. Det ska hon under träningarna visa att hon är värd. Fler äldre spelare kanske kunde ha fått ledigt.
Vi behöver även få fram nya unga försvarsspelare.
