En krönika: "Hur gör man i Tyskland?"

Kerstin Stegemann och Birgit Prinz med EM-bucklan.I Sverige har nu debatten startat om, att vi måste förändra Damallsvenskan så det blir fler tuffa matcher. Det är alltså Damallsvenskan det är fel på. Om det sedan ska vara ett slutspel eller om det ska vara en mästerskapsserie, där om tvistar di lärde.

Hur gör man i Tyskland? Mitt förslag är; skicka förbundsinstruktörer och framför allt Damallsvenska tränare till Tyskland. Kanske ska vi rent av lägga Tysklands damfotbollsverksamhet i kopieringsmaskinen? Låt mästarnas koncept bli vårt!

I Tyskland spelar man en rak serie med 12 lag. I andraligan spelar 24 st lag uppdelade i norr och söder. Man har alltså exakt samma seriesystem som vi.

I Tyskland dominerar framför allt tre olika klubbar under 2000-talet. Frankfurt mästare sex gånger,

Potsdam mästare tre gånger och Duisburg mästare en gång.

Ser ju i stort ut som i Sverige. Vi har dock fyra klubbar som dominerar i svensk damfotboll. Umeå, Djurgården, Malmö och Linköping. Vunnit SM under 2000-talet har endast Umeå (6) och Djurgården/Älvsjö (2) gjort.

Här är vi lika med Tyskland.

En liten skillnad finns dock. Vi har landslagsspelare i andra ligor (3 st). Samtliga tyskor i landslagstruppen spelar på hemmaplan.

Av denna lilla jämförelse kan jag konstatera att vi inte gör något fel i att spela Damallsvenskan och Damettan som vi gör.

Mitt recept för att närma oss Tyskland är:
1. Elitsatsa i tidigare ålder (i klubbarna). Det är inte fult att vilja vara bra, och bättre än sina kompisar.
2. Träna mer i tidigare ålder.
3. Fler landskamper för de yngre landslagen.
4. Träna mer i elitklubbarna (Damallsvenskan och Ettan).
5. Skicka Damallsvenska tränarna på studiebesök i Tyskland.

****

En fiaskohalvlek förstörde EM.Sveriges insats i EM var inte bra. Två bra halvlekar mot två svaga lag. Laget borde ha börja anat oråd i och med matchen mot England. Borde även ha tagit genrepet i Enköping på allvar (Norge 0-1).

En fiaskohalvlek mot Norge förstörde denna turnering. Andra akten i kvartsfinalen var godkänd men då var det redan för sent. Jag ska inte sparka på dom som ligger, men jag ifrågasätter vissa spelares reaktioner direkt efter slutsignalen. Det är inte ok att le in i kameran efter en sådan insats.

En vädjan till spelare och ledare för framtiden: måla inte upp er själva som favoriter i ett mästerskap en gång till.

Ligg lågt, var ödmjuka mot era motståndare, överaska positivt i stället.

****

EM blev i stort som förväntat. Vi kan klaga på svenskornas resultat men danskornas var ännu sämre (skönt).

Sjätterankade Danmark utslagna av Holland rankat nr 17, och Finland rankat som nr 18 i världen.

Holland och Italien överraskade positivt om man som jag gillar att se bra försvarsspel.

Att England var bra det visste jag redan innan EM, men att laget skulle ta sig till final var en skräll.

Av England kan man lära att man även ska ha "tur" i lottningen.

Ta bort denna löjliga gruppindelning som var. Värdlandet skulle tagit sig till final genom att slippa de bästa lagen. Lag som redan efter första grupprundan kunde spela på resultat för att få en önskemotståndare i kvartsfinal. På ena kvartsfinalsidan stod: Tyskland, Norge och Sverige och på andra stod England.

Till nästa EM-slutspel så spela med 16 lag istället. Ettan och tvåan i fyra grupper till slutspel. Seeda lagen vid gruppindelningen så att de två högst rankade lagen stöter på varandra tidigast i finalen.

De fyra nya lagen visade att de höll klassen.

Min bästa lista:

Målvakt: Nadine Angerer, Tyskland.

Back: Trine Rönning, Norge.

Mittfältare: Birgit Printz, Tyskland. Offensiv spets på ett femmanna mittfält.

Forward: Inka Grings, Tyskland.

Målen: alla långskotten, Alessia Tuttino, Italien.

Eleganten: Kelly Smith, England.

Ynglingen: Cecilie Pedersen, Norge.