8 maj 2008
Sverige är en "stormakt" i damfotboll. Vi är i dag rankade som världens tredje bästa nation, Italien som nr 14, Irland som nr 31, Ungern som nr 35 och Rumänien som nr 37. Vi besegrar fortfarande dessa länder alla dagar i veckan.
Resultatet i Ungern, seger med 6-0 var helt i sin ordning. Att besegra Italien hemma med "bara" 1-0 visar att laget har vissa problem. Visst "vän av ordning" kan framhålla att Italien gått framåt och att den Italienska damfotbollen har utvecklas i positiv riktning.
Jag är tveksam till den åsikten, Italien har defakto tappat en placering på världsrankingen.
Landslagets stora problem verkar vara att föra matcher mot försvarsskickliga och taktiskt spelande lag. För att klara av detta ställs vissa krav på spelarna.
Caroline Seger mot Italien.Kraven är: skickliga passningsspelare för att kunna hålla ett bra tempo i matchen, samt att kunna spela igenom ett uppställt försvar. Skickliga dribblers som kan slå "sin" motståndare och på så sätt skapa luckor, komma till skott eller inlägg. Skickliga avslutare som har modet eller storleken att "dominera" straffområdet.
Angående storleken säger jag fortfarande att Jessica Landström är framtidens forward som redan är här. Hennes avgörande mål mot Italien är av Wambach-klass (Amy Wambach USA). Ingen försvarare kommer åt Jessica, hennes nedtagning och vändning i samma rörelse, hennes genombrott och skott. Ett mål att imponeras av.
Jag vet att landslagsledningens tid med spelarna är begränsad. Därför är det de damallsvenska tränarna som får jobba med ovan nämnda krav. De flesta tränarna gör detta redan men det är bara att nöta och nöta och nöta igen.
***
Oväntade resultat hittar vi i stället i damallsvenskan.
De mest oväntade är i ordning: Kristianstad - Djurgården 2-1, Hammarby - Djurgården 3-0. I övrigt så är det endast några "små skrällar". Djurgården verkar nu ha kommit ur sin startkris och segern senast mot Göteborg var väldigt, väldigt viktig.
Tyvärr innebär förlusterna att DIF:s chans till SM-guld är borta.
Frida Petersson och Susanne Moberg i Kristianstad.Årets nykomlingar Kristianstad och Umeå Södra har överaskat de flesta av sina motståndare och många av experterna.
Fjolårets nykomlingar Falköping och AIK hade efter de fyra första omgångarna 6 respektive 2 poäng.
Kristianstad har i dag 7 poäng och Umeå Södra 5 poäng. Falköping åkte ur och AIK hängde kvar med ett nödrop.
Jag tror fortfarande att årets båda nykomlingar får svårt att hänga kvar. Men de lag som absolut måste se upp är Bälinge, Hammarby och årets hitintills stora flopp: Sunnanå.
Umeå IK: 9 poäng och 0 insläppta på tre matcher, inget att tillägga.
KIF Örebro: startat ungefär som väntat, enda missen 0-0 mot Bälinge i premiären.
LDB Malmö: förväntat bra start, Umeås enda utmanare.
Linköping: bra start. Fjolårets mardrömsstart är glömd (har i år tagits över av DIF).
AIK: fortfarande osäker på lagets styrka. Fågel eller fisk ?
Bälinge: laget måste vinna och inte kryssa för att klara sig kvar.
Hammarby: startat med förväntade förluster mot Malmö, Umeå och KIF. Segern mot DIF visar att laget kan hänga kvar.
Göteborg: 0 poäng och sist. Floppgäng? Nej. Resultaten är helt i sin ordning. Förluster mot Malmö, UIK och DIF. Saknaden av Lotta Schelin är stor men laget hade inte tagit poäng i dessa matcher även om Lotta skulle ha spelat.
***
Den damallsvenska flyttkarusellen.
Matchflyttningar duggar lika tätt som regnet i Manchester.
Var ligger den sportsliga rättvisan i att vissa lag har spelat 4 matcher på 14 dagar och vissa lag bara har spelat 2 matcher under samma period ? Umeå IK och Malmö har till exempel fått en match framflyttad till efter OS. Jag tor aldrig jag tidigare upplevt att en match har fått flyttas från vår till höst.
Skärpning planeringsansvariga. Ansvaret gentemot publik och sponsorer sviks när damallsvenskan inte kan presentera en fullständig tabell före den 17 september. Sportsligt vet alla att det alltid är en fördel med "one game in hand" (se; skidåkning, att få andras tider att gå på).
En krönika: "Väntade och oväntade resultat"
Resultatet i Ungern, seger med 6-0 var helt i sin ordning. Att besegra Italien hemma med "bara" 1-0 visar att laget har vissa problem. Visst "vän av ordning" kan framhålla att Italien gått framåt och att den Italienska damfotbollen har utvecklas i positiv riktning.
Jag är tveksam till den åsikten, Italien har defakto tappat en placering på världsrankingen.
Landslagets stora problem verkar vara att föra matcher mot försvarsskickliga och taktiskt spelande lag. För att klara av detta ställs vissa krav på spelarna.
Caroline Seger mot Italien.Kraven är: skickliga passningsspelare för att kunna hålla ett bra tempo i matchen, samt att kunna spela igenom ett uppställt försvar. Skickliga dribblers som kan slå "sin" motståndare och på så sätt skapa luckor, komma till skott eller inlägg. Skickliga avslutare som har modet eller storleken att "dominera" straffområdet. Angående storleken säger jag fortfarande att Jessica Landström är framtidens forward som redan är här. Hennes avgörande mål mot Italien är av Wambach-klass (Amy Wambach USA). Ingen försvarare kommer åt Jessica, hennes nedtagning och vändning i samma rörelse, hennes genombrott och skott. Ett mål att imponeras av.
Jag vet att landslagsledningens tid med spelarna är begränsad. Därför är det de damallsvenska tränarna som får jobba med ovan nämnda krav. De flesta tränarna gör detta redan men det är bara att nöta och nöta och nöta igen.
***
Oväntade resultat hittar vi i stället i damallsvenskan.
De mest oväntade är i ordning: Kristianstad - Djurgården 2-1, Hammarby - Djurgården 3-0. I övrigt så är det endast några "små skrällar". Djurgården verkar nu ha kommit ur sin startkris och segern senast mot Göteborg var väldigt, väldigt viktig.
Tyvärr innebär förlusterna att DIF:s chans till SM-guld är borta.
Frida Petersson och Susanne Moberg i Kristianstad.Årets nykomlingar Kristianstad och Umeå Södra har överaskat de flesta av sina motståndare och många av experterna.Fjolårets nykomlingar Falköping och AIK hade efter de fyra första omgångarna 6 respektive 2 poäng.
Kristianstad har i dag 7 poäng och Umeå Södra 5 poäng. Falköping åkte ur och AIK hängde kvar med ett nödrop.
Jag tror fortfarande att årets båda nykomlingar får svårt att hänga kvar. Men de lag som absolut måste se upp är Bälinge, Hammarby och årets hitintills stora flopp: Sunnanå.
Umeå IK: 9 poäng och 0 insläppta på tre matcher, inget att tillägga.
KIF Örebro: startat ungefär som väntat, enda missen 0-0 mot Bälinge i premiären.
LDB Malmö: förväntat bra start, Umeås enda utmanare.
Linköping: bra start. Fjolårets mardrömsstart är glömd (har i år tagits över av DIF).
AIK: fortfarande osäker på lagets styrka. Fågel eller fisk ?
Bälinge: laget måste vinna och inte kryssa för att klara sig kvar.
Hammarby: startat med förväntade förluster mot Malmö, Umeå och KIF. Segern mot DIF visar att laget kan hänga kvar.
Göteborg: 0 poäng och sist. Floppgäng? Nej. Resultaten är helt i sin ordning. Förluster mot Malmö, UIK och DIF. Saknaden av Lotta Schelin är stor men laget hade inte tagit poäng i dessa matcher även om Lotta skulle ha spelat.
***
Den damallsvenska flyttkarusellen.
Matchflyttningar duggar lika tätt som regnet i Manchester.
Var ligger den sportsliga rättvisan i att vissa lag har spelat 4 matcher på 14 dagar och vissa lag bara har spelat 2 matcher under samma period ? Umeå IK och Malmö har till exempel fått en match framflyttad till efter OS. Jag tor aldrig jag tidigare upplevt att en match har fått flyttas från vår till höst.
Skärpning planeringsansvariga. Ansvaret gentemot publik och sponsorer sviks när damallsvenskan inte kan presentera en fullständig tabell före den 17 september. Sportsligt vet alla att det alltid är en fördel med "one game in hand" (se; skidåkning, att få andras tider att gå på).
