En krönika: "Inte nu igen..."

En svag insats i nyckelmatchen skickar oss till slutspelet på "dödens halva".

Lotta Schelin mot Kina i premiärenDamlandslaget måste kunna prestera som bäst redan från start i stora mästerskap. Laget kan inte låta finalchansen försvinna redan i premiärmatchen. En seger mot Kina (kanske även oavgjort) hade gett oss en kvartsfinal mot Japan. En betydligt enklare motståndare än regerande världsmästarinnorna Tyskland.
Förlusten mot Kina sänder oss till "dödens halva" på slutspelsträdet. En halva som ger oss; Sverige/Tyskland/Brasilien/Norge.
Den andra halvan ser betydligt mänskligare ut: Kina/Japan/USA/Kanada.
En förklaring till svaga turneringsstarter kan vara: att träningsmatcherna gått för bra, att ledningen och spelarna blir hemmablinda (allt och alla ser bra ut), och i detta fall, att japanläget innehöll för mycket mys.
Caroline Segers fighting face mot ArgentinaJag är övertygad om att svenska landslag fortfarande presterar som bäst när man slår från underläge och/eller när man inte längre har något att förlora. Vi svenskar kämpar oss till bra prestationer.
Favoritskap och övertro är inget för det svenska lagkynnet.
Vi är "underdogen" med tuffa förutsättningar. Då är vi som bäst.
Ledningen och spelarna måste inse att dom inte kan spela ut något lag i ett mästerskap. Däremot kan dom pressa, springa, tackla, kämpa ner vilket lag som helst i ett mästerskap. Låter kanske tråkigt men det är verkligheten.
Vän av ordning blir väldigt trött på att höra: -"vi var det bättre laget", efter en förlust. Det hjälper som inte. Poäng delas endast ut vid vinst eller oavgjort.
Jag är övertygad om att fortsätter vi utveckla svensk damfotboll så kommer det att komma en tid då vi klarar av att föra matcher och "rulla ut" motståndarna, även i ett mästerskap. Ännu så länge får vi hålla till godo med detta i kvalmatcherna.
En befogad fråga är: -"Är det kört nu ?"
Nej! Det är klart att laget kan slå Tyskland i kvartsfinalen.
Sandra Smisek och Anna Paulson vid senaste mötet lagen emellan, 2-0 till Tyskland i Algarve Cup i årJag tycker att Lotta Schelin har rätt i att nu har vi verkligen chansen. Sveriges spel har blivit bättre och bättre. Tyskornas prestationer har inte varit på topp. Flera av spelarna har sett sega ut.
Ska vi hålla oss till verkligheten så kommer det att krävas att Sverige gör minst två mål på Tyskland för att ta sig vidare.
Det kommer att krävas hjältedåd för att klara av det. Tyskland har ännu inte släppt in något slutspelsmål sedan senaste EM 2005 i England.
Jag tror tyvärr inte på att spela 0-0 och vinna på straffar. Tyskorna med Printz i spetsen kommer att göra minst ett mål.
Överlever vi kvartsfinalen väntar troligen Brasilien. Jag är tveksam till att Norge orkar skrälla en gång till. Vinsten mot USA blev till en pyrrhusseger. Förlusten mot Japan känns mer tung än segern mot USA känns lyftande. USA-matchen tog mycken kraft.
Daniela, Marta & co har imponerat mest på En hittillsBrasilien är det lag som imponerat mest på mig så här långt.
Övriga lag har presterat ungefär som väntat.
Argentina får åka hem och fortsätta bygga upp damfotbollen på hemmaplan.
Nya Zeeland lika så.
Nigeria får åka hem och träna på lag- och försvarsspel.
Nordkorea, som var närmast att ta sig vidare, får utveckla den fysiska delen av sitt spel. Hem och styrketräna.
Tre skrällar har det dock varit: Norges seger mot USA, Sveriges förlust mot Kina, och den största; Japans kross av Norge.
Jag prickade rätt på samtliga åtta lag som skulle gå till kvartsfinal, men missade på vilka lag som skulle mötas.
Tyvärr hade jag Kina och Sverige fel.
Mästerskapsrutin väger mycket tungt. Extra tungt i utslagningsmatcher.
Jag är tyvärr tvungen att upprepa att det finns tre lag kvar i turneringen, som har mer rutin än det svenska laget.
Därför kommer semifinalerna att spelas enligt följande, om inte svenskorna utför en bragd i Shenyang på fredag:
Brasilien - Tyskland och Kina - USA.
Ett OS är väl en väl vald tid för hjältedåd och bragder.