Thylin: "Jag säger bara Janne och Benno"

Vågar Sverige starta med en ny och orutinerad högersida mot Spanien? Klarar Fredrik Stoor och Sebastian Larsson en så svår uppgift?
Jag säger bara: Janne Olsson och Benno Magnusson.

Ni som känner till att det, faktiskt, spelades fotboll innan Zlatan Ibrahimovic var född förstår säkert vad jag menar.
Om en spelare är tillräckligt bra är han tillräckligt gammal. Fredrik och Seb har sådana kvaliteter att de kan spela på den här nivån. De är fullvärdiga medborgare i EU och EM.

Tillbaka till Janne Olsson och Benno Magnusson, till VM-kvalet mot Österrike på Ullevi i maj 1973. Förbundskapten Georg "Åby" Ericson låg sömnlös och grubblade nätterna före matchen innan han bestämde sig för att satsa på två debutanter från Åtvidaberg. I boken Inlägg från Åby, skriven av Åke Stolt, utgiven av CEWE-förlaget 1977, berättar förbundskaptenen:
"För mig står en uttagning lite utanpå allt annat. Det lag jag tog ut till VM-kvalmatchen mot Österrike den 23 maj 1973 på Ullevi i Göteborg är min bästa, min mest avgörande uttagning någonsin. Låt mig i ett kort och övergående utslag av självbeundran få kalla det för MIN FULLTRÄFF."
Till historien hör att Sverige hade startat kvalet dåligt året innan och därför måste besegra Österrike för att ha en chans att nå VM-slutspelet i Västtyskland 1974. Sverige vann med 3-2, efter två mål av Roland Sandberg och ett av Ove Grahn, och debutanterna på högerkanten gjorde succé, tillhörde planens bästa spelare.
"Åby" Ericson berättar i sin bok:
"De var två oskrivna blad i landslagssammanhang, två helt okända kort som jag kunde spela ut i mitt tuffa pokerparti med den gråsprängde gentlemannen Leopold Stastny, ledaren för det österrikiska landslaget.
Stastny vägrade att släppa sitt lag till pressen dagen före matchen och jag visste alltså inte heller österrikarnas uppställning. Då svarade jag med samma psykologiska krigföring. Och jag tror faktiskt att det var jag som vann och Stastny som förlorade på den där kurragömmaleken. För både Benno och Janne blev obehagliga överraskningar för österrikarna."
Nu tror jag inte att någon laguppställning kan överraska Spaniens förbundskapten Luis Aragonés. I dag är spelarna så kartlagda att det inte finns några hemligheter.
Sebastian Larsson och Fredrik Stoor har bara 293 respektive 286 minuters spel i landslaget bakom sig, men båda har visat en imponerande mognad och klokhet på planen. Jag tror att deras samarbete kan fungera även mot Spanien, att det kan lyckas lika bra som 1973 års succédebutanter.
Seb kan skapa chanser med sina tidiga inlägg, frisparkar och hörnor; Fredrik går sällan bort sig i defensiven och är vårdad i passningsspelet.
Det finns förstås alternativ för Lasse Lagerbäck och Roland Andersson. Mikael Nilsson kan bli högerback, Mikael Dorsin vänsterback och Johan Elmander högermittfältare. Men för mig framstår en satsning på Seb och Fredrik som den rationella lösningen.
En annan aktuell fråga: bör Zlatan och/eller Henrik Larsson få vila för att bli fräscha till den avslutande gruppspelsmatchen mot Ryssland? Nja, bara om de känner sig slitna; annars bör Zlatan och Henke starta, eftersom spanjorerna har stor respekt för dem. Byt ut dem i andra halvlek om de tröttnar. Vi har ju Elmander, Markus Rosenberg och Marcus Allbäck på bänken.
Spanien har några av EM-slutspelets skickligaste spelare: Andres Iniesta, Xavi, Marcos Senna, Fernando Torres, David Villa och Cesc Fabregas. Villa och Torres är förmodligen turneringens vassaste anfallspar och när Aragnonés kan placera geniet Fabregas på bänken förstår ni vilken konkurrens som råder i den spanska truppen.
Apropå Fabregas: Spaniens passningsspel påminner inte så lite om Arsenals. Spelarna hittar alltid alternativ och är aldrig rädda för att spela sig ur svåra situationer. De låter bollen gå och skiftar positioner hela tiden.
Ibland kan de dock slå ett par passningar för mycket, precis som Arsenal, och om våra spelare då snabbt kan erövra bollen finns det möjligheter att oroa en backlinje som i vissa lägen såg opålitlig ut mot Ryssland.
Jag hoppas innerligt att vi inte får samma matchbild som i EM-kvalet i Madrid hösten 2007. Då ledde Spanien med 2-0 efter 39 minuter, efter mål av Capdevilla och Iniesta, och Sergio Ramos 3-0 i mitten av andra halvlek bekräftade hemmalagets överlägsenhet.
Jag minns hellre den första kvalmatchen mot Spanien, på Råsunda ett år tidigare, då Sverige vann med 2-0. Efter den segern skrev jag i min krönika:
"Viljan att följa den uppgjorda planen och arbeta för laget var hundraprocentig, effektiviteten i både försvar och anfall beundransvärd."
Jag hoppas få skriva något liknande efter lördagens match.
Jag hoppas få se ett nytt drömmål av Zlatan.
Jag hoppas att Andreas Isaksson håller nollan igen.
Och att Janne Olsson och Benno Magnusson får anledning att jubla över sina sentida efterträdare på högerkanten.