Thylin: "Vi kan kalla honom landslagsfadern"

Andreas Granqvist är Thylins kandidat till Guldbollen.

En mardrömslottning, tyckte de flesta för en månad sedan. Och visst var det en mardröm. För Italien.
Nu när fotbollsvärlden vaknat upp vet alla att Sverige inte är en drömmotståndare.
Nu talar vi om bragden i Milano och vi behöver inte längre drömma om VM i Ryssland. Vi åker dit.

Thylin tycker till...Vi vill gärna se klacksparkar, dribblingar, tunnlar och andra tekniska delikatesser, men den mångfasetterade lagsporten fotboll har också fundament som organisation, lojalitet, disciplin och vilja att arbeta för varandra.
Ingen kan påstå att Janne Andersson har tillgång till världens skickligaste spelare, men alla kan se att det inte finns något landslag som arbetar hårdare än Sverige och ibland kan en heroisk försvarsinsats vara både fascinerande, vacker och njutbar.

Tur? Jag tycker inte det. Italienarna dominerade matchen och tryckte tillbaka Sverige, men hur många heta målchanser skapade de? Tre?
Robin Olsen behövde inte göra en fantastisk insats i målet. Det räckte att han var mycket bra, att han än en gång visade sig vara en värdig efterträdare till Andreas Isaksson.
Alla bidrog till denna enastående framgång, från Robin fram till anfallarna Marcus Berg, Ola Toivonen och den inbytte Isaac Kiese Thelin.

Vid ett enda tillfälle denna oförglömliga kväll slutade de springa, tackla, nicka och täcka ytor och skott, en enda gång: när domaren blåste slutsignalen.

Var det någon som märkte att Victor Nilsson Lindelöf led av dåligt självförtroende efter all kritik han fått i England? När Jakob Johansson vred sönder knät hoppade Gustav Svensson in och gjorde det jobb som krävdes av honom. Marcus Rohdén sitter på bänken i Crotone, bottenlag i Serie A, men när Victor Claesson haltade av planen klev han in och hjälpte Mikael Lustig på högerkanten.

Det fungerade, eftersom alla visste vad de skulle göra. Alla följde matchplanen. Ingen fuskade.
Janne Anderssons och Peter Wettergrens organisation höll.

Robin Olsen - värdig efterträdare till Andreas Isaksson.Vi har inga världsspelare, men vi har ett världslag, d v s ett lag som hör hemma i ett VM-slutspel.
Om jag måste lyfta fram en enskild spelare i detta imponerande kollektiv väljer jag Andreas Granqvist, lagkaptenen, han som grät floder efter slutsignalen och fick skallen rakad av minnesgoda lagkamrater i omklädningsrummet. Han var magnifik.
Han nickade bort inlägg efter inlägg; han blockerade skott och inspel; han dirigerade och manade på sina lagkamrater; han sparkade bort bollen när Robin Olsen blev överspelad i första halvlek.

Svenska landslaget har haft många framstående innerbackar genom åren: Bengt "Julle" Gustavsson, Åke "Bajdoff" Johansson, Björn Nordqvist, Glenn Hysén, Peter Larsson, Patrik Andersson och Olof Mellberg. Andreas platsar i det sällskapet. Han personifierar attityden i dagens blågula lag.

Det är 23 år sedan jag var med i Guldbollen-juryn, men jag må väl ändå få lov att ha en personlig åsikt. Det finns flera som bör nämnas i diskussionen i år, bl a Emil Forsberg, skyttekungen Marcus Berg och den outtröttlige Sebastian Larsson, men min kandidat är Andreas Granqvist.
Vi ska kanske inte jämföra honom med några av våra gamla statsministrar, men vi kan kalla honom landslagsfadern.

När Sverige förlorade med 1-2, 1-2, 1-2 i VM 1990 tyckte kritiker att spelsystemet 4-4-2 var förlegat. Vi borde spela 3-5-2, gå över från zonförsvar till man mot man och libero. Det var ett steg in i framtiden, nämligen.
Nu står vi här, 27 år senare, med ett 4-4-2-lag som gått till VM och ett 3-5-2-lag som blivit utslaget.
För det första: det finns inga perfekta, allmängiltiga spelsystem.
För det andra: man organiserar ett lag på ett sätt som passar de tillgängliga spelarna.
Det är inte tråkigt. Det är fotboll.

VM 2006. Fredrik Ljungberg nickar in förlösande 1-0 mot Paraguay.

Läs mer: Har du koll på Sveriges VM-historia?

VM i Ryssland blir Sveriges första slutspel sedan 2006. Minns ni hur det gick då: 0-0 mot Trinidad/Tobago, 1-0 mot Paraguay efter ett sent nickmål av Fredrik Ljungberg, 2-2 mot England, kvittering i 90:e minuten av Henrik Larsson, 0-2 i åttondelsfinalen mot värdnationen Tyskland, sedan Teddy Lucic blivit utvisad redan i 35:e minuten.

Ingen av dagens spelare var med då och för flera av dem var detta förmodligen sista chansen att få uppleva ett VM-slutspel – Mikael Lustig, Andreas Granqvist, Sebastian Larsson, Marcus Berg och Ola Toivonen.
De är värda den här framgången efter att ha svarat för svensk fotbolls bästa VM-kvalprestation genom tiderna: fem segrar, inklusive 2-1 mot EM-tvåan Frankrike, och en oavgjord i gruppspelet hemma på Friends, målskillnad 18-2, därefter 1-0 och 0-0 mot Italien i playoff.

Att hålla nollan mot Italien i 180 minuter plus stopptid – det är en bragd.
Nu ser vi fram emot nästa lottning.

Till sist: Jag hoppas att Janne Andersson inte enda gång till behöver svara på frågan om han tänker be Zlatan göra comeback i landslaget. Det är oförskämt mot Janne och en förolämpning av de spelare som sprungit livet ur sig för att ta Sverige till VM.

Upplagt av: Stefan Thylin