29 december 2011

Herr: Var är alla stockholmare?

Annons

När Sverige spelade den sista EM-kvalmatchen mot Holland på Råsunda fanns
inte en enda stockholmare med i truppen. I alla fall ingen med en Stockholmsförening som moderklubb.

– Storstockholm har 25 procent av Sveriges befolkning. Med tiden borde ju då 25 procent av spelarna i landslaget komma från Stockholm, säger förre landslagsspionen Thomas Lyth.
Han tror att det redan på ungdomsnivå försvinner mängder av talanger, som rent hypotetiskt hade kunnat bli landslagsmän.
– Det finns mängder av skäl till att nästan inga stockholmare når A-landslaget. Många spelare har långa resor till och från sina träningar. I andra städer kan de flesta spelarna cykla till sina träningar, men så är det ju verkligen inte i Stockholm. Planerna är för få också. Sen tror jag att för tidiga framgångar på ungdomsnivå också spelar in. Det är en enorm utslagning som sker på ungdomsnivå i Stockholm på grund av kortsiktighet och resultatfixering.

Det ger, enligt Lyth, mängder av medaljer och pokaler på ungdomsnivå.
– Generellt sett så når Stockholmsklubbarnas ungdomslag bra resultat, och många av spelarna kommer till de yngre landslagen. Det har sett bra ut i 30 år. Då, precis som nu, vann Stockholmslagen också många distriktscuper. Men det säger egentligen ingenting. När en ung kille står på gränsen till en seniortrupp på elitnivå och kravet är att vinna varje söndag, det är då allvaret börjar. Och det klarar inte alla av. Min teori är att det i en så stor population som i Stockholm finns många ungdomar som är tidigt utvecklade. Då finns det många tidigt utvecklade spelare att välja på. Men sen, efter puberteten, kommer de mindre ungdomarna ikapp både fysiskt och spelmässigt, säger Lyth och fortsätter:
– Det är lätt att spela fotboll när man vinner matcher och turneringar. Men alla klarar inte av att möta motgångar, och de kommer ju alltid förr eller senare. Det viktigaste för en spelare som utvecklas är inte att vinna. Det är att alltid vilja vinna.

Ola Andersson, själv före detta fotbollsproffs och sportchef i AIK, håller med.
– Stockholm är bra på flick-, pojk- och juniornivå, men nånstans på vägen händer det något. Många försvinner. Ett problem kan vara att det kommer för många framgångar, alltför tidigt för de unga spelarna. Jag ska inte säga att de flesta är mätta när de blir seniorer, men till viss del kan det nog vara så.

Att unga stockholmare försvinner från fotbollen tidigt är Andersson och Lyth överens om.

– Det är ett tuffare tävlingsklimat i Stockholm än på andra ställen, säger Ola Andersson.
– Det är mycket mer resultatfixerat i unga åldrar. Omgivningen, med klubbar och föräldrar, piskar upp miljön. Jag tror helt klart att det slår ut duktiga spelare tidigt. Men jag tror också att det gör att de få som kommer fram blir riktigt bra.

Patrick Mörk är den agent som representerar flest spelare i dagens A-landslag.
– I Sverige är det ju tydligt. Här är det en fördel att komma från en småklubb. Bra spelare får speltid, och bra spelare får i tidig ålder spela med och mot äldre och bättre spelare. I Stockholm är det nästan en omöjlighet, där är det överflödets förbannelse. Jag råder ofta unga spelare att stanna kvar i sin förening, och inte gå till en för stor klubb för tidigt. Det är ju tydligt. Våra bästa spelare i landslaget kommer från småklubbar runtom i landet, och så har det varit under en väldigt lång tid.

Att Stockholm bara har två lag i Allsvenskan ger mindre plats i elitfotbollen åt ungdomar från huvudstaden.
– För Stockholmsfotbollen, och säkert också landslaget i förlängningen, är det viktigt att det finns fler lag i toppen än bara AIK och Djurgården, säger Ola Andersson. Då får fler unga spelare från närområdet plats på den högsta nivån. Det är klart att detta ökar chanserna för Stockholm att få in spelare i landslaget längre fram.

Mörk:
– AIK har till viss del brutit trenden och släppt fram fler yngre spelare de senaste säsongerna. Det är över huvudtaget positivt för landslaget på längre sikt, att fler unga svenska spelare får chansen.

Thomas Lyth, som själv suttit i AIK:s styrelse, tycker att Stockholms tre största klubbar satsar för lite på egna produkter.
– För elitklubbarna, som lägger stora resurser på sina trupper och som har resultatkrav varje match, är det lättare att köpa en 22-, 23- eller 24-åring, som har mer erfarenhet än en yngre spelare. Malmö och Helsingborg har verkligen bestämt sig för att satsa på sina egna produkter. Förra säsongen startade HIF med mellan åtta och nio egna produkter i nästan varje match. I AIK, Djurgården och Hammarby finns inget långsiktigt tänk alls. Det
märks i alla fall inte på planen.

Birger Jacobsson är spelarutbildare på Stockholms Fotbollförbund och kontaktperson mellan distriktet och de olika ungdomslandslagen. Han är bland annat ansvarig för att bevaka landslagsaktuella Stockholmsungdomar.
– Fler av våra spelare upp till 19 år har de senaste två åren blivit mer frekventa i Allsvenskan och Superettan, Jag upplever även att i serier under dessa slussas fler yngre spelare in på lämplig seniornivå. Vi på Stockholms Fotbollförbund försöker se möjligheter och vill inte fastna så mycket i vad som har hänt tidigare. Fast ibland måste man titta tillbaka ett antal år för att se hur det såg ut då.

Men även Jacobsson tycker att Stockholm har alldeles för få A-landslagsmän.
– Tittar man på antalet aktiva fotbollsspelare i Stockholm, att det i dag finns två allsvenska föreningar och två i Superettan, så borde det finnas ett antal spelare i A-landslaget som har en bakgrund från ungdomsfotbollen inom Stockholms distrikt.

Artikeln är tidigare publicerad i Magasinet Fotboll #4 2011.