"Många väljer den rätta vägen"

Foto: Björn Larsson Rosvall

Det kallas "no-go-zon". Men för invånarna är Biskopsgården en plats för drömmar.
- Jag vill ge andra ungdomar en framtid, säger Amart Jagne, 17.

Artikeln är hämtad ur Magasinet Fotboll #3 2016.

Det ringer i Hector Valerias mobiltelefon. Personen i andra änden pratar en stund.
– Det är tragiskt alltihop. Mycket tråkigt. Jag känner dem. Eller kände dem. Såg dem när de växte upp här i Biskopsgården, svarar Hector, tränare och idrottsledare i stadsdelen.

Tystnad. Telefonrösten pratar, frågar. Hector replikerar.
– Livstid och 14 år. Det är hemskt.

Det är några minuter före träningen på Länsmansgårdens IP. Solväders FC:s juniorer värmer upp. Det är höstrusk i västra Göteborg. Tidigare på dagen har domen fallit i målet mot dem som ska ha skjutit med automatvapen inne på en restaurang på Vårväderstorget i mars 2015. Två personer mördades och åtta skottskadades när maskerade män öppnade eld.
Det har ringt flera gånger i Hector Valerias telefon. Vänner, bekanta och journalister. De vill höra hans tankar.

Hector Valeria. Foto: Björn Larsson Rosvall.– Jag kunde aldrig i min vildaste fantasi tro att sådant kan hända. Ena stunden är de här och tränar med mig och laget. I nästa är de borta för alltid. Man fattar det inte.

Fyra spelare med förflutet i klubben blev offer för kulorna, en av dem en 25-åring som blev ett av de två dödsoffren. Biskopsgården är en stadsdel på Hisingen i Göteborg som de senaste åren mest har fått publicitet för kriminalitet, skottlossningar, mord och gänguppgörelser. Skjutningen mot restaurangen Vår Krog & Bar är en av de mest uppmärksammade de senaste åren. Men det är långt ifrån den enda gången som det har berättats om negativa händelser härifrån.

– Jag blir förkrossad. Det är hela liv bakom galler. Det är inget man önskar någon. Jag har själv varit fängslad i mitt hemland Chile. Och jag tänker på dem som har blivit dödade. Jag vill ha alla livs levande, springandes efter en fotboll i stället. Mycket av detta händer när vi inte har koll på dem. De blir för djupt inblandade i affärer som de inte kan backa från. Jag känner nästan en personlig skuld, att vi måste kunna vara med dem bättre och stötta dem.

I våras släppte Polismyndigheten rapporten Utsatta områden. Enligt den finns det 53 områden i Sverige som i olika grad är utsatta för allvarlig brottslighet och har låg socioekonomisk status – platser där polisen bör göra särskilda insatser. Ibland kallas områdena för no-go-zoner eftersom kriminell verksamhet har så negativ inverkan på lokalsamhället att utvecklingen går åt fel håll. Femton av områdena är särskilt utsatta. Biskopsgården är tia på den listan.

– Det är inte bra det som händer här. Det finns en otrygghet som vi måste kämpa mot, säger Hector Valeria.

Hans sätt att göra det är genom fotbollen. Han grundade Solväders FC 2009. I dag finns åtta lag i föreningen. I stort sett alla i klubben har promenadavstånd till klubbstugan på Klarvädersgatan 1 och hemmaplanen Länsmansgårdens IP.

– Fotbollen är ett bra verktyg för att komma nära folk. Man följer dem, ser dem och lyssnar på dem. Vi måste hjälpa dem för att de ska hitta rätt i samhället. Vi kan inte springa ifrån dem och sedan kräva att de ska komma in i ett samhälle eller ett föreningsliv som de inte vet hur det fungerar. Jag vill att våra spelare i Solväders FC ska fungera som förebilder för andra ungdomar, säger Hector och fortsätter:

– Vi har 39 nationaliteter i klubben, säkert 30 språk. Det är olika kulturer, olika sätt att se på saker och att lösa problem. Det är viktigt att vi vuxna är nära dem. Jag gör vad jag kan. Om de frågar om sommar­jobb försöker jag hjälpa dem att hitta ett. Jag tjänar inga pengar på detta. Jag tycker bara att det är roligt. Jag är pensionär nu och kan vara nere på planen så ofta jag vill. Nu har jag all tid i världen. Men detta är ingen "one man-show". Vi har alla ett ansvar.

Han har på nära håll sett många av de olika ungdomsprojekt och satsningar som har gjorts. Bland annat när det satsades på fritidsgårdar för äldre ungdomar.

– Där finns inte problemen. Det är i yngre åldrar, de som är 13 eller 14 år. Man måste satsa på de unga när de går att påverka. Många satsningar som har gjorts har varit fel. Politikerna har byggt fritidsgårdar för 23-åringar. Men det var bara ett politiskt påhitt som ingen här ville ha. Efter klockan sex på kvällen är fritidsgårdarna stängda. Vem ska vara med ungdomarna då? I fotbollen kan vi påverka dem på riktigt. Här går ingen hem bara för att arbetspasset är slut.

Jahja Zeqiraj (s) är ordförande för Västra Hisingens stadsdelsnämnd och bemöter kritiken. Han växte själv upp i Biskopsgården.

– I andra stadsdelar börjar vuxenvärlden på ett annat sätt när man har fyllt 15 och går vidare till gymnasiet inne i stan. I Biskopsgården har vi sett att ungdomarna fortsätter umgås ute och inne på centrala platser längre upp i åldrarna. Vi vill ha in ungdomarna i värmen och skapa mötesplatser utanför hemmet. Alla satsningar som görs på barn och unga är rätt. Sedan är det alltid behoven som styr vad stadsdelsnämnden lägger resurser på, säger han.

Amart Jagne. Foto: Björn Larsson Rosvall.Amart Jagne, 17, har bott i Biskopsgården sedan han kom till Sverige från Gambia för sju år sedan. Solväders FC är den enda klubb han har spelat i. Han går i tvåan på ett gymnasium i centrala Göteborg, samhällsvetenskapliga programmet.

Amart hör vad skolkompisarna tycker och tror om Biskopsgården.
– Det här är mitt hem. Det är här jag bor, säger han och sveper med handen mot lägenhetshusen en bit bort. Många har en negativ bild av Biskopsgården, att det är mycket kriminalitet. Det är inte så konstigt att folk bara känner till den sidan av det. De har inte upplevt det andra som händer här, de har bara sett på tv eller läst om skottlossningarna och gängen. Jag tror att folk vet att det inte bara är på det sättet. Man får komma hit och se att det finns mycket som är positivt. Det blir otryggt om man väljer fel väg i livet, om man väljer kriminaliteten. Men det är många som väljer den rätta vägen, som är snälla, ödmjuka och som vill hjälpas åt att få det bra.

Amart Jagne är själv en av dem.
– Jag vill göra något som hjälper samhället, som hjälper Biskopsgården. Jag vill vara en förebild, göra något bra för ungdomarna. Kanske blir jag fritidsledare på en av skolorna.

Upplagt av: Marcus Olsson, Magasinet Fotboll. Foto: Björn Larsson Rosvall.