Horn/Hycklinge har blivit hett

Horn/Hycklinge
Foto: Lars-Göran Bexell

För två år sedan såg Lotta Roos, ordförande i fotbollsföreningen Horn/Hycklinge IF, tre syrianska killar med en boll under armen i den lokala livsmedelsbutiken. Hon frågade om de ville vara med och spela boll.
– Jag tog kontakt med kommunens handläggare och nästa träning var killarna med och tränade, säger hon.
Så började det – och sen fortsatte det.

Att det fanns ett lag att träna med spred sig snabbt bland de nyinflyttade i orterna Horn och Hycklinge i sydöstra hörnet av Östergötland. Sammanlagt har ett fyrtiotal nyanlända flyttat in i främst Horn men även i Hycklinge. Flest från Syrien och Afrika.

Tack vare tillskottet av nya spelare räddades föreningen från att tyna bort.
– Absolut, så är det. Visst är det tufft ibland att få ihop fullt lag till de två seniorlag vi har, men de nyanlända har betytt enormt mycket för oss, säger Lotta Roos.

Lust och fotbollshjärta finns det mycket av hos de nya spelarna. Men språket är ibland en utmaning.
– Vi försöker få alla att ta hand om de nya killarna. Och jag tycker hela laget är bra på det faktiskt. Ledare och spelare pratar svenska så mycket som möjligt, säger Lotta.

Varför är fotboll en bra väg in i samhället för nyanlända?
– Fotboll är så stort, det största fritidsintresset i samhället. Och på vår lilla ort med 1 500 invånare får vi försöka hjälpa oss själva samtidigt som vi hjälper andra.

För att på riktigt komma in i samhället behöver man vara en del av samhället även på andra plan. Där har numera det mångkulturella företaget Björklunds Fasad & Måleri gjort en stor insats för integrationsprocessen. Företaget har, eller har haft, personer med rötterna i Slovenien, Afghanistan, Bosnien, Sierra Leone och Ghana i rullorna.
­

– Jag tycker det är en självklarhet att ta in de här killarna. Dels för att som småföretagare hitta arbetskraft, plus att de är duktiga. Och alla måste hjälpas åt så de nyanlända får sysselsättning, säger företagets grundare och ägare Stefan Björklund.

Vad har de inflyttade tillfört tycker du?
– Glädje framför allt, alla vi haft att göra med är väldigt positiva. De är inte bortskämda eller gnälliga och de jobbar hårt. Vi försöker hitta vägar för att utbilda de här killarna så de kan få ett arbete och känna sig behövda.

Vad har de betytt för fotbollslaget?
– Väldigt mycket, många här har blivit intutade hemifrån att "du ska akta dig för invandrare". Där har fotbollen varit viktig, alla är människor och vi måste hjälpas åt. Jag ser bara hjälpsamhet, glädje och engagemang hos de nya killarna. Dessutom kommer det mycket mer folk till våra matcher nu, det har blivit ett nyväckt intresse.

Vad är kraften i fotbollen, tror du?
– Det är en världssport som alla känner till, därför tror jag fotboll är väldigt inkluderande. Idrott över huvud taget är bra för att komma med i ett sammanhang. Och jag anställer ju hellre en person som tränar och håller igång.

Albert Kargbo
Albert Kargbo i Horn/Hycklinge-stället. Foto: Lars-Göran Bexell

Horn/Hycklinge IF har efter några års svalka blivit hett. Landslagsmeriterade målsprutan Albert Kargbo, flydde från Sierra Leone för fem år sedan och har via spel i Superettan med Umeå FC, division III-spel i Friska Viljor och division II-spel med Valbo FF nu anslutit till Horn/Hycklinge IF i en småländsk division V-serie.

– Alla i laget bidrar med sin del men självklart har han höjt de andra spelarna och bidragit till att vi fått in nya spelare, även unga talanger som kommit från Kisa för att spela för oss, säger Lotta Roos.

Horn/Hycklinge IF spelar och tränar på en privatägd anläggning som de arrenderar och sköter ideellt. De får lite bidrag från kommunen, men det täcker inte kostnaderna.

Vad betyder fotbollen för mångfald och integration?
– Väldigt mycket, det har skapat samanhållning. Att de kommit in i samhället och fått kompisar och kan utöva något i grupp tillsammans med andra. Det har blivit så bra samanhållning, man träffas ju även på fritiden utanför fotbollen. De har fått en tillhörighet, säger Lotta Roos.

Och Horn/Hycklinge IF:s A-lag går bättre än på länge i seriespelet och man har nu två lag i seriespel (U-laget spelar i en reservlagsserie) vilket de nyanlända spelarna är en starkt bidragande orsak till.

Tydliga sportsliga framgångar alltså, men vinsterna sträcker sig långt utanför de kritade linjerna.
– Det har skapats förståelse skulle jag säga. Det var många som var dåligt insatta i hur man har det i andra kulturer, det har det blivit ändring på, säger Lotta Roos.

Senaste nytt: Alla är olika - olika är bra

Upplagt av: Roger Björkman