Det pekar uppåt i Borlänge

Förhandstippade Dalkurd med lagkaptenen Rawez Lawan hänger med i toppstriden i Superettan.

Fotbollen i Borlänge förde i flera år en undanskymd tillvaro även i Borlänge, fjärran från elitfotbollens mediala rampljus. Men staden kan mycket väl ha ett lag i Superettan även 2018. Och då tänker jag inte på Dalkurd.
Följande scenario är nämligen tänkbart: Brage går upp i Superettan – och Dalkurd avancerar till Allsvenskan.

Rolf Zetterlund, klassisk Brageprofil och vinnare av Guldbollen 1980."Brage e´ lage´", sjöng dom på 30-talet när nykomlingarna från Dalarna gjorde sensation i Allsvenskan. I dag är Brage laget som inte tappat en enda poäng i division 1 Norra.

Dalkurd spelade i division 4 för tio år sedan och debuterade i Superettan i fjol, men var förhandsfavorit inför den här säsongen och är med i toppstriden, trots förlusten mot Falkenberg senast.

Dalkurd slutade på fjärde plats 2016 och nosade således på en kvalplats, men den rutinerade mittfältaren Rawez Lawan tyckte det var bra att laget inte gick upp i Allsvenskan:
- Varken laget eller klubben var redo att ta det steget. Men nu är vi det.

Hemma på Domnarvsvallen har Frank Pettersson bara släppt in ett mål och om Dalkurd kan visa en liknande stabilitet på bortaplan i fortsättningen är Allsvenskan inget orealistiskt mål.

Tränaren Andreas Brännström satsar konsekvent på ett 3-5-2-system, precis som Rikard Norling i AIK, med försvarare som Kebba Ceesay, Alexander Ekblad, Robin Tranberg, Alex de Jong och Henrik Löfqvist.
I anfallet kan han välja mellan Ahmad Awad, Yukia Sagita, Ricky Yarsuvat, som gjort fyra mål, och Mohamed Bangura.

IK Brage har 18 allsvenska säsonger bakom sig och ligger på 21:a plats i maratontabellen, men för närvarande är Dalkurd bäst i stan och det är inte säkert att borlängeborna får uppleva ett derby nästa år, även om Brage går upp i Superettan.

2011 blev Dalkurd fyra i division 1. Samma år vann Helsingborg SM-guld och blev dessutom cupmästare. Då kunde ingen ana att de här två klubbarna skulle mötas sex år senare, men den 18 juni är det dags för en stormatch på Domnarvsvallen: Dalkurd-Helsingborg.
Det är inte två skilda världar som möts; det är två topplag i Superettan. En fräck uppstickare som bildades 2004 och en traditionsrik klubb som fyller 110 i år.

Thylin tycker till...Efter den framgångsrika säsongen 2011, då Conny Karlsson anslöt sig till den exklusiva skara som blivit svenska mästare både som spelare och tränare, blev HIF:s allsvenska placeringar 6-5-9-8-14. Den dramatiska kvalförlusten mot Halmstad i höstas svider säkert fortfarande och frågan är nu om Per-Ola Ljung kan leda sitt lag tillbaka till Allsvenskan direkt.

Efter 2-1 borta mot Öster, då inhopparen Martin Christensen blev segerskytt i slutsekunderna, ser det lovande ut. HIF ligger tvåa och har ännu inte förlorat någon match.

Mot Öster startade P-O Ljung med följande spelare, enligt 4-4-2: Matt Pyzdrowski – Viktor Ljung, Charlie Weberg, Carl Johansson, Adam Eriksson – Bradley Surprise Ralani, Edwin Gyiman, Andreas Landgren, Max Svensson – Jesper Lange, Oke Akpoveta.

Jesper Lange har varit HIF:s bästa anfallsvapen i vår, med fem mål och två assists. Kan han göra mål på Frank Pettersson den 18 juni?
Och kan Helsingborg besegra serieledande Brommapojkarna hemma på Olympia den 12 juni?
Superettans toppstrid blir intressant att följa i år.

Senaste nytt: Superettan

Upplagt av: Stefan Thylin