31 juli 2008

I tolv dagar samlade jag uppgifter och matchupplevelser för att få en känsla för vilken klass vår näst högsta serie håller i år. Vi är många som vill veta. Publiken vill förstå entrépengens underhållningsvärde, sportjournalister ska taxera sitt bevakningsområde och klubbar och spelare är nyfikna på vad poängskörden egentligen motsvarar för prestation.
Assyriska, med bland andra Alessandro Silva Perreira, är bäst i Superettan så här långt.Sirius var sämst efter halva serien.
Assyriska bäst.
Landskrona och Väsby tabellens mittenlag.
Men exakt hur bra eller dåliga är lagen? Jämfört med allsvenskan, jämfört med tidigare år och jämfört med division ett?
Först såg jag Enköping straffa ut allsvenska jumbon IFK Norrköping i cupen. 48 timmar senare såg jag tabelljumbon Enköping slå mittenlaget Falkenberg hemma med uddamålet (3-2). Sedan bevittnade jag två 1-1-matcher - toppmötet Häcken-Assyriska och bottenlaget Sirius mot mittenlaget Åtvidaberg - för att avsluta kvalitetsmätningen med Örgryte utan hemvändare Allbäck mot Jönköping (0-0).
Däremellan hann jag se mitt eget lag, Eskilstuna City, möta serieledarna i division ett, Syrianska, i en lokal cup. Från botten i allsvenskan via alla nivåer i Superettan och vidare ned till toppen i division ett på bara tolv dagar. Slutresultat av sommarexpeditionen: inget lag i den rätt jämna serien är - ännu - lika vasst som Norrköping ifjol och bottenlagen är varken bättre eller sämre än ifjol.
***
Förra sommaren påstod jag att IFK Norrköping doftade allsvenskt. Jag körde en repris på samma tema på den allsvenska upptakten i våras. Få opponerade sig då, men fler har hörts grymta under nuvarande "Peking"-fiasko. Jag upprepar det gärna igen: Förra sommaren höll IFK Norrköping allsvensk klass, spelet var i nivå med lagen på den övre halvan i högsta serien. Jag tvivlar inte en sekund, oavsett poängskörd ett år senare. Många glömmer hur konturlös Allsvenskan var våren 2008. Inget lag imponerade, inget lag hade flyt i spelet. Kalmar, till exempel, hade hela tre förluster på de första åtta omgångarna. Det var först till hösten Kalmar briljerade, liksom flera andra topplag.
Samtidigt spelade IFK Norrköping totalfotboll.
Alm vidhålller sin tes att Norrköping höll allsvensk klass i Superettan under fjolårets säsong.Troligen Superettans bästa någonsin.
***
Det är förstås svårt att jämföra serier. Norrköpings hysteriska form var en följd av segerraden i Superettan och utvecklingen i Allsvenskan hade förstås varit en annan. För dagen håller jag Assyriska, Örgryte, Häcken och Mjällby som bättre än ett sargat Norrköping. Men som sagt - olika serier ger olika utveckling som ger olika självförtroende som ger olika prestationer.
***
Efter min lilla sommarexpedition har det spelats en omgång till i serien och serieledande Assyriska är tveklöst fortfarande årets överraskning. Tror ändå att de själva tycker att det finns lite mer att önska av spelet emellanåt. Strax bakom är Falkenberg den positiva överraskningen. Joel Johansson är härligt rapp utan att bara begrava blicken på bollen och sina fötter.
***
Jag vill se Mjällbys Marcus Ekenberg i allsvenskan igen. Ren urkraft är alltid sevärt.
***
Apropå Norrköping och vad som kan hända på bara ett år. Fjolårets nykomlingssuccéer - LB07, Enköping och Sirius - är kvar i botten. Det "svåra andra året" har nu kostat tränare i alla dessa lag jobbet.
***
En gott organiserat lag och kontringar verkar vara populärt. Kan låta defensivt, men slipat kontringsspel är en konst och en fröjd för oss åskådare när det flyter.
***
Marcus Allbäcks inträde i Superettan blir intressant att följa.Målglada Örgryte i vinnarhålet efter Marcus Allbäcks comeback. Landslagsspelaren blir en ny, intressant måttstock på Superettan.
***
Jesper Blomqvists comeback visade hur djupt fotbollskunnande rotas i både huvud och kropp. Det är automatiserat efter oräkneliga träningar och matcher, det är bara att damma av lite.
***
Nykomlingarna utöver Assyriska - Väsby, Ängelholm och Qviding - vände serien elegant och ser nu ut att ha listat ut hur den här serien ska liras.
***
Landskrona fick en drömstart på serien. Ändå tynar laget allt mer bort i toppstriden. Höstångesten hos fansen väller fram igen.
Andreas Alm: Så bra är Superettan halvvägs
Vi är många som undrar. Hur bra är årets Superettan?
Efter lite drygt halva serien tror jag mig veta.
I tolv dagar samlade jag uppgifter och matchupplevelser för att få en känsla för vilken klass vår näst högsta serie håller i år. Vi är många som vill veta. Publiken vill förstå entrépengens underhållningsvärde, sportjournalister ska taxera sitt bevakningsområde och klubbar och spelare är nyfikna på vad poängskörden egentligen motsvarar för prestation.
Assyriska bäst.
Landskrona och Väsby tabellens mittenlag.
Men exakt hur bra eller dåliga är lagen? Jämfört med allsvenskan, jämfört med tidigare år och jämfört med division ett?
Först såg jag Enköping straffa ut allsvenska jumbon IFK Norrköping i cupen. 48 timmar senare såg jag tabelljumbon Enköping slå mittenlaget Falkenberg hemma med uddamålet (3-2). Sedan bevittnade jag två 1-1-matcher - toppmötet Häcken-Assyriska och bottenlaget Sirius mot mittenlaget Åtvidaberg - för att avsluta kvalitetsmätningen med Örgryte utan hemvändare Allbäck mot Jönköping (0-0).
Däremellan hann jag se mitt eget lag, Eskilstuna City, möta serieledarna i division ett, Syrianska, i en lokal cup. Från botten i allsvenskan via alla nivåer i Superettan och vidare ned till toppen i division ett på bara tolv dagar. Slutresultat av sommarexpeditionen: inget lag i den rätt jämna serien är - ännu - lika vasst som Norrköping ifjol och bottenlagen är varken bättre eller sämre än ifjol.
***
Förra sommaren påstod jag att IFK Norrköping doftade allsvenskt. Jag körde en repris på samma tema på den allsvenska upptakten i våras. Få opponerade sig då, men fler har hörts grymta under nuvarande "Peking"-fiasko. Jag upprepar det gärna igen: Förra sommaren höll IFK Norrköping allsvensk klass, spelet var i nivå med lagen på den övre halvan i högsta serien. Jag tvivlar inte en sekund, oavsett poängskörd ett år senare. Många glömmer hur konturlös Allsvenskan var våren 2008. Inget lag imponerade, inget lag hade flyt i spelet. Kalmar, till exempel, hade hela tre förluster på de första åtta omgångarna. Det var först till hösten Kalmar briljerade, liksom flera andra topplag.
Samtidigt spelade IFK Norrköping totalfotboll.
***
Det är förstås svårt att jämföra serier. Norrköpings hysteriska form var en följd av segerraden i Superettan och utvecklingen i Allsvenskan hade förstås varit en annan. För dagen håller jag Assyriska, Örgryte, Häcken och Mjällby som bättre än ett sargat Norrköping. Men som sagt - olika serier ger olika utveckling som ger olika självförtroende som ger olika prestationer.
***
Efter min lilla sommarexpedition har det spelats en omgång till i serien och serieledande Assyriska är tveklöst fortfarande årets överraskning. Tror ändå att de själva tycker att det finns lite mer att önska av spelet emellanåt. Strax bakom är Falkenberg den positiva överraskningen. Joel Johansson är härligt rapp utan att bara begrava blicken på bollen och sina fötter.
***
Jag vill se Mjällbys Marcus Ekenberg i allsvenskan igen. Ren urkraft är alltid sevärt.
***
Apropå Norrköping och vad som kan hända på bara ett år. Fjolårets nykomlingssuccéer - LB07, Enköping och Sirius - är kvar i botten. Det "svåra andra året" har nu kostat tränare i alla dessa lag jobbet.
***
En gott organiserat lag och kontringar verkar vara populärt. Kan låta defensivt, men slipat kontringsspel är en konst och en fröjd för oss åskådare när det flyter.
***
***
Jesper Blomqvists comeback visade hur djupt fotbollskunnande rotas i både huvud och kropp. Det är automatiserat efter oräkneliga träningar och matcher, det är bara att damma av lite.
***
Nykomlingarna utöver Assyriska - Väsby, Ängelholm och Qviding - vände serien elegant och ser nu ut att ha listat ut hur den här serien ska liras.
***
Landskrona fick en drömstart på serien. Ändå tynar laget allt mer bort i toppstriden. Höstångesten hos fansen väller fram igen.

