26 augusti 2009

Martinsson: "Det finns svenskt stål på hemmaplan"

Det här ska förstås handla om Superettan. Men jag tänkte starta med allsvenske tränaren Tony Gustavsson i nedflyttningshotade Hammarby. Han sa för någon månad sedan i en tv-intervju:
- Vi måste hitta poängspelare.

Poängspelare? Det var nytt och överraskande även för en rutinerad sportmurvel. Nu har jag legat i hårdträning och tror mig hittat svaret. Poängspelare är en sån som avgör täta matcher genom att sätta bollen i mål. Eller en sån som slår den sista kvalitetspassningen fram till det avgörande målet. Det är en sån som levererar, fixar vinsten och tre poäng.

Många trängda klubbar i högsta serien tror sig hitta poängspelarna i det utländska överskottslagret. Varför hämta klen brassekraft när det finns svenskt stål på hemmaplan?
IFK Göteborg gick mot strömmen och lånade in 31-årige Hannes Stiller från Qviding och fick en spelare som levererade direkt. Och det finns många fler poängspelare i Superettan.

Marcus Ekenberg skulle kunna producera många poäng även i Allsvenskan, menar Martinsson.Den som definitivt skulle kunna frälst ett frustande och fastkörande allsvenskt "krisgäng" heter Marcus Ekenberg. Jag har sett Ekenberg gå från en snabb men vilsen anfallare i Helsingborg för sex-sju år sen till en effektiv och beslutsam avslutare i Mjällbytröjan. Han har så här långt smällt in 16 seriemål och fått ihop sju assists. 23 poäng - det måste väl vara en poängspelare av bästa märke?

Frågan är varför han inte spelar i allsvenskan den här hösten. Jo, jag vet att några klubbar försökte under sommaren. Men tydligen inte tillräckligt hårt för Ekenberg är kvar på Listerlandet. Det är nog så att Tony Gustavsson och hans tränarkollegor inte alltid får bestämma själva. Det kan vara så att klubbdirektörer och styrelsefolk tycker det är fräckare med en brasse.

Ett exempel: Malmö FF, som spelar briljant fotboll fram till sista tredjedelen, saknar spetsen, kraften och modet inne i boxen. Avsluten sker ofta från utlöpande spelare och ur dålig vinkel. Eller från distans. Det såg vi ännu ett exempel på senast mot Örgryte (0-1). Marcus Ekenberg är en kompromisslös urkraft som inte viker en millimeter. Mitt fotbollsöga berättar att han är just den typen MFF skriker efter. Men det blev en brasse och nu har guldtåget gått.
I Blekinge är alla glada. Matchvinnaren Ekenberg fortsätter avgöra och vinna viktiga poäng och om ett par vekor är lilla Mjällby klart för allsvenskan. Igen.

Kristian Bergström är en annan poängspelare. Han har några år på nacken och gjorde tidigare fina insatser för både Norrköping och MFF i allsvenskan. Men han är hemma i Åtvidaberg och levererar med sin magiska vänsterfot. 35-åringen är kusligt effektiv som passningsläggare och vid fasta situationer. Tio passningspoäng hittills. Synd att han lägger av efter den här säsongen - eller går det att övertala "Pligg" om Åtvidaberg tar steget upp?

Mattias Adelstam.Mattias Adelstam är en notorisk målskytt i Ängelholm. Han har "vunnit många matcher" både ifjol och i år. Nio mål förra säsongen och nu är han uppe i 14. Det är starka papper.

Stefan Rodevåg har fått en nytändning i sitt nygamla Falkenberg. Han lämnade klubben för några år sen och gjorde en resa till Kalmar och Örebro och därför finns allsvenska kvaliteter. Han är uppe i 12 mål vilket visar att han kan producera på en bra nivå.

Johan Patriksson i Ljungskile har 15 poäng fördelat på nio mål och fem assist. Det är en smart och kylig spelare. Jag kan se honom lyckas i allsvensk miljö.

Jag har funderat på hur den perfekte poängspelaren ser ut. I årets allsvenska finns det en som uppfyller kravbilden. Det handlar förstås om Rasmus Elm. Han kan allt. Han gör egna fantastiska mål och släpper geniala passningar till friställda lagkamrater.
Ute i den stora världen är det oändligt många kandidater. Min personliga favorit är Steven Gerrard i Liverpool. Jag har inte letat fram siffrorna men tror att han kan vara den mest värdefulle spelaren för ett lag. Han gör solomål, smeker in frisparkar, slår målgivande hörnor, sätter distansskott från 25 meter och frispelar Torres och de andra när andan faller på. Dessutom är han en extremt skicklig pådrivare i 90 minuter. Det är en poängspelare.

Till sist vill jag reda ut det här med brassarna. Jag är inte avig på något sätt. Om alla håller Cesar Santin-klass blir den svenska fotbollen både rolig och effektiv. Men så är det inte. Bara några få är riktigt bra. Likvärdiga spelare - och i många fall bättre - finns på hemmaplan. Det handlar bara om att göra jobbet.

Upplagt av: Kurt Martinsson