Huvudsponsor
Andreas Alm: "Det är svårt att vinna en serie"
Det är svårt att vinna en serie.
Och när det för en gångs skull går lätt att ta sig tillbaka till Allsvenskan, kan det vara svårt att fira. Även för hårt prövade östgötar.
Annons
IFK var hemma igen, hemma i Allsvenskan - det stod klart redan innan halva serien var spelad.
I praktiken alltså. Sedan - medan alla gratulerade - skulle det hela också säkras teoretiskt så att alla uppdämda utanförskapskänslor kunde förångas i ett allsvenskt lyckorus. Allt tydde på att Superettan-cirkel skulle slutas i Sundsvall där IFK Norrköping trillade ur serien i sista omgången 2002. Perfekt dramaturgi.
Men nu blev det inte så.
Det var ordentligt drag på Idrottsparken under sommaren...Två dagar före norrlandsresan snubblade Häcken oväntat mot Degerfors och plötsligt var återtåget framme vid slutstationen. IFK-spelarna blev allsvenskar i kavaj och släntrade segerrusigt och omtumlade ned till krogen för att löpsedelsskåla i skumpa. Glada miner förstås, men långt ifrån ett ståhej motsvarande framgången.
Följande lagmiddag grumlades en aning av en stortorsk i Sundsvall och när det sedan var dags för fyrverkerier och guldkonfetti i hemmamötet med Bunkeflo, blev det ett antiklimax. Bara 5.884 på läktaren (ett par tusen färre än väntat), förlust och bleka hemmaspelare tog lite udden av den kvällens festmiddag med sponsorer.
Det jag säger 1: Grattis, IFK Norrköping! En fantastisk säsong med det närmaste totalfotboll vi har sett i Superettans historia.
Det jag säger 2: Att fira framgångar (och då pratar jag inte i promille, utan om festliga arrangemang) är en konst och viktigt för att markera den glädje det betyder för klubben. Lagen är tillräckligt ödmjuka under säsongen och när en mästarklubb inte längre behöver ta en match i taget, tycker jag att den ohämmat ska fira medan det fortfarande bubblar i alla berörda.
Det jag säger 3: Ett bra firande understryker också att ingen framgång kan tas för given. Efter matchen mot Bunkeflo träffade jag IFK-supportrar som, på fullaste allvar, sa att "det var bättre förr" och menade "i somras" …
***
Jag var i Kalmar under cupguldsnatten och såg hur den allsvenska slutstriden kvävde klubbens titelfirande. Ännu ett inlägg i den ständiga debatten om cupen: det måste finnas utrymme i spelprogrammet för att fira efteråt.
Giles Stille.***Giles Stille blev alltså den förste tränaren att få lämna i år. Men något säger mig att Öster behöver se över fler roller i sin organisation.
***
Oavsett vad som händer på slutet så har Bunkeflo, Åtvidaberg och Sirius imponerat.
***
Jag måste undersöka Sundsvalls enastående 25-1 i målskillnad hemma. Kontrasten är lagets 27 insläppta borta. Hur är det möjligt?
***
Ser ut att bli klurigt att ta ut en drömelva från Superettan. Men Andreas Kristofferssons modiga comeback med en befarad, allvarlig knäskada känns klockren, men hur väger man Johan Patriksson mot IFK:s islänningar? Eller ska jag välja den blivande storstjärnan i Örgryte? Per Karlsson i Åtvid, ett par upplänningar … ja, det blir nog bra till slut. Återkommer med en spikad elva och motiveringar. Innan dess ska jag till Skarsjövallen.
