Thylin summerar 2010

Det finns många som är värda hyllningar nu när Syrianska gått upp i Allsvenskan: Dwayne Miller, Suleyman Sleyman, Peter Ijeh…
Och Özcan Melkemichel. Framförallt Melkemichel.
Han har tillbringat 32 av sina 42 levnadsår i denna förening, som spelare, ordförande och tränare, och nu kan han se fram emot att få möta Malmö FF, Helsingborg, IFK Göteborg och andra klassiska klubbar 2011.

Melkemichel hyllas efter sista matchen.

När Suryoyo, som klubben först kallades, bildades av syrianska ungdomar i stadsdelen Geneta i Södertälje 1977 vann Malmö FF Allsvenskan.
Året efter började Suryoyo spela i div. 7 och den säsongen blev Öster svenska mästare.
1990 vann Syrianska div. 4 och flyttades för första gången upp i det nationella seriesystemet.
2005 tog Özkan Melkemichel över som tränare och tre år senare ledde han sitt lag upp i Superettan.

Där har ni några milstolpar i Syrianskas historia. Låt oss återvända till nutiden och framtiden. Nu talar vi om Allsvenskan, en serie som Özkan Melkemichel möjligen drömde om när han spelade i föreningens knattelag 1978.

Tränare kommer och går, men Özkan är som ni förstår ingen vanlig tränare. Han är en föreningsmänniska; nej, förresten, det var ett understatement: han ä r Syrianska FC, precis som sportchefen Ghayath Moro.
Hans engagemang tycks vara gränslöst, även om han på senare år kunnat släppa vissa arbetsuppgifter i takt med att klubbens organisation blivit allt starkare. Jag känner honom inte och vet inte alls hur han uppträder i alla situationer, men för mig framstår han som en ypperlig föreningsambassadör, öppen, sympatisk och verbalt begåvad.

Peter IjehVi kan naturligtvis inte tala om Syrianskas succé utan att nämna Peter Ijeh, Jag måste erkänna att jag tillhörde skeptikernas skara när den gamle skyttekungen flyttade till Södertälje inför den här säsongen. Vad skulle han kunna tillföra? Svaret har vi: 17 mål.
Ijeh är fortfarande en mycket skicklig spelare och en briljant avslutare. Hans 2-0-mål mot Väsby var njutbart, en demonstration av klass.

Syrianska är dock inget one man band. Några torra, men belysande siffror:

  • Laget förlorade bara en av de 18 sista matcherna, 0-2 i derbyt mot Assyriska.
  • Dwayne Miller höll nollan tolv gånger under samma period.
  • Seriesegrarna vann med 2-0 både mot IFK Norrköping och GIF Sundsvall, de två toppkonkurrenterna.

Centrallinjen har lagt grunden till seriesegern: Dwayne Miller, mittbackarna Suleyman Sleyman och Heris Skenderovic, innermittfältarna Abgar Barsom och Denis Velic samt Peter Ijeh, förstås.
Rutin, defensiv stabilitet och målfarlighet i en vinnande blandning.

När champagnen är slut måste vi dock ställa den oundvikliga frågan: är detta lag tillräckligt bra för att lyckas i Allsvenskan?

Syrianska kan kanske dra lärdom av rivalen Assyriska, som firade avancemanget till Allsvenskan hösten 2004, utklassade IFK Göteborg med 3-0 på Gamla Ullevi våren 2005 – och ramlade ur.
Syrianska har en stomme som kan duga även i Allsvenskan, men jag tror att Özkan Melkemichel och Ghayath Moro inser att de måste förstärka inte bara truppen, utan också startelvan, precis som årets nykomling Mjällby gjorde. Det ska under alla förhållanden bli mycket spännande att följa det gamla korplaget nästa år.

Christoffer Nyman grattas efter kvitteringen mot Giffarna.Vi är många som också ser fram emot IFK Norrköpings come back. Ingen klubb har en självklar rätt att spela i Allsvenskan, men visst tycker vi att en klubb som representerats av Gunnar Nordahl, Björn Nordqvist och Ove Kindvall hör hemma i vår högsta serie?

Jag hälsade klubben välkommen tillbaka redan för fem-sex veckor sedan; något för tidigt, kanske, men det blev rätt till slut. Russel Mwafulirwa, Shpetim Hasani, Daniel Bamberg och Anders Wass är några av de spelare som satt sin prägel på den här säsongen och i de två sista matcherna presenterade sig en 18-årig talang, Christoffer Nyman, målskytt både mot Ängelholm och GIF Sundsvall.

För GIF Sundsvalls tränare Sören Åkeby gäller det nu att hålla spelarna i form fram till kvalet och att studera Åtvidaberg, eller AIK, eller något annat av bottenlagen. Giffarna gjorde flest mål, 56, i Superettan och denna offensiva styrka kan bli avgörande, oavsett vad motståndarna heter.

För smålandslagen Jönköping och Öster gäller det också att koncentrera sig på det stundande kvalet, för att undvika nedflyttning till div. 1.
Nykomlingarna Brage och Degerfors, med profiler som Daniel Åkervall och Peter Samuelsson, har anledning att vara nöjda. De hade ju säkrat fortsatt spel i Superettan redan före sista omgången.

Hammarby-Örgryte…När jag såg spelprogrammet i våras trodde jag att Superettan skulle avslutas med ett toppmöte, men vi vet alla vilka problem de två lagen haft i år. De var till slut inte i närheten av Syrianska och IFK Norrköping. Hammarby förlorar nu skyttekungen Linus Hallenius och Örgryte tvingas göra drastiska nedskärningar.

Landskrona avslutade säsongen svagt, men det finns en påtaglig optimism i klubben, eftersom Henrik Larsson fortsätter som tränare. Bois har tagit flera kliv framåt och stundtals spelat en fotboll som tilltalat även neutrala åskådare.

Syrianskas och Norrköpings åskådare längtar redan till spelåret 2011. Grattis!

Upplagt av: Stefan Thylin